Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Avhandling

Björk avhandlar Mill, Locke och Benedictsson

Publicerat torsdag 16 oktober 2008 kl 06.58
Nina Björk. Foto: David Magnusson SvD Scanpix

Författaren och skribenten Nina Björk gjorde dundersuccé med den feministiska moderna klassikern ”Under det rosa täcket”, den följdes av Sireners sång. Nu kommer ”Fria själar. Ideologi och verklighet hos Locke Mill och Benedictsson”.

Göran Sommardal har läst.

Utgångspunkten för Nina Björks bok, som alltså är hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap, och som heter så vackert som Fria själar, är lika enkel som oavvislig: Det människoideal, som Nina Björk finner för gott att kalla det liberala, och som genomsyrar livet i det postmoderna konsumtionssamhället utgår från en förställning om människan som en fri och självständig och oberoende individ – det stämmer illa överens med den kroppsliga och därmed politiska realitet det innebär att faktiskt och praktiskt bli människa, från födelsen, över spädbarnstillvaron till vuxenhet och ålderdom. Människan är, tvärtom, beroende och relationell. Hon definieras av sitt mänskliga sammanhang.

Problemet med en så god tanke är att Nina Björk hänger upp den på väggen redan från början, utan att pröva och nagelfara den, utan att strängt precisera den – ja utan ens göra riktigt motstånd mot den. I stället låter hon den lysa över de texter hon läser för att få sin tanke bekräftad.

Jag tror att denna mycket samtida tanke har speedat upp anakronismerna i Björks framställning. I läsningen av 1600-talsfilosofen John Locke hålls i alla fall det historiska textsammanhanget någorlunda på plats genom motställningen av Robert Filmers Patriarcha som det försvar av den gudsnådeliga feodalism som är föremålet för Lockes kritik  och nedmontering. Där får också bibeln figurera som bärare av en dödsmärkt historietradition, som Locke ändå gör gott bruk av för att spika sina teser.

Värre blir när Nina Björk ger sig på John Stuart Mill, där blir läsningen tendensiös på ett rätt ointressant vis, när hon har alltför bråttom med att få rätt. Ett exempel. I citatet på sidan 89 i boken står det att ”inte den egna personligheten utan endast traditioner eller andra människors vanor är rättesnöret”, men genom att strunta i det lilla men viktiga ”endast” lyckas Björk så småningom få det till att Mill skulle göra fullständig åtskillnad mellan sam-hälle och individ, när hans påstående måste läsas som ett enkelt påpekande om hur den feodala traditionen och sedvanerätten förhindrar människor från att frigöra sig och få plats för den egna personligheten. Och det begrepp som hon några sidor senare lånar från Anschutz, nämligen föreställningen att ”personlighetens tomma form” ska fyllas med traditionens samman-hang förefaller i sin idealism och absolutism som mer problematiskt än något av Lockes och Mills exempel.

Nu kommer det lyckligtvis en större del av boken som Nina Björk ägnar läsningen Victoria Benedictssons roman Pengar och hennes dagböcker. Och där borde hon kanske ha börjat, även om jag förstår hennes ambition att dra ut tråden bakåt. Här finns det uppmärksamhet och konkretion i form av en iakttagelse som kostar på och inte bara bekräftar en lättsmält självklarhet. Här tillägger hennes läsning något till texterna, i stället för att som i de två tidigare fallen alltför ofta reducera betydelsesammanhangen för att vinna poäng.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".