Linda Olsson som Mary Poppins. foto: Mats Bäcker
Musikal

Skicklig och hjärtlig Mary Poppins

I helgen var det dags för en barnsköterska att singla ner på en gata för att komma till två barn i behov av stöd och omsorg. Ja, Mary Poppins har landat på GöteborgsOperan. Mary Poppins är en skapelse av Pamela Lyndon Travers och 1964 gjordes filmen om den lätt galna paraplyförsedda Mary Poppins som tillsammans med sin vän konstnären och sotaren Bert tar med syskonen Banks på olika äventyr. I filmen var det Julie Andrews och Dick van Dyke. För fyra år sedan skapades en musikal för scenen där mycket var sig likt, men en hel del moderniserat. Men grunden är sig lik - kan Per Feltzin konstatera.

Som liten älskade jag Mary Poppins - både filmen och bilderboken. Den var lagom busig för en medelklasspojke som jag, lagom upprorisk och lockande - samtidigt moraliskt uppfostrande: Det finns alltid mer än vad man ser vid det första intrycket, det gäller att undersöka vidare. Mänskligheten är viktigare än ägodelar. Det känns ju lite underligt att berätta här i radion att Mary Poppins förhoppningsvis format mig på många sätt....

Med den utgångspunkten och de förväntningarna är det kul att GöteborgsOperan och Stina Anckers team går in i berättelsen utan distans och med en ärlighet som historien mår bra av. Föreställningen är lojal mot sig själv - det här vill vi berätta, säger man. Utan cynism, utan förbehåll. En allvarlig, bitskt slagfärdig och sorglig uppsättning - men med skratt, lust och njutning.

Med hela GöteborgsOperans väldiga teaterresurser och massor av teatertricks bjuder man på lyxig kvalitetsstämplad familjeunderhållning.

En av många höjdpunkter - ensemblen i både kanonsång och semaforisk dans av Mattias Carlsson. Sotarnas steppdans i andra akten är en annan höjdpunkt. Skickligt och hjärtligt - på scen och från diket, lett av Bjorn Dobbelaere..

Det vimlar också av referenser i uppsättningen. Berts tolkare Magnus Borén har fått vissa låga, långa steg som direkt knyter an till Gene Kelly. Mary Poppins Linda Olsson ser ut som en vampig stumfilmslady från Hollywoods 30-tal och hon är en väldigt självgod, tuff och osentimental kvinna.

Hela rollbesättningen är perfekt - på premiären gjordes de två verkligt tunga barnrollerna på ett imponerande sätt av Rebecka Edlund och Isak Cederberg. De är totalt sex stycken om barnrollerna.

Det var med viss bävan jag nu, drygt 40 år senare, återsåg min barndomshjälte. Men jag blev 8 år igen.

                                                                    Per Feltzin
                                                              per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".