Form och arkitektur

Arabia under 135 år

I Helsingfors visar stadens Designmuseum utställningen ”ARABIA 135 keramik - konst - industri”. Och 135 betyder att det vara så många år sen, 1873, som svenska Rörstrand fick tillstånd av den kejserliga senaten att grunda ett dotterbolag i Finland, Arabia, som på 1940-talet vuxit till den största porslinfabriken i Europa.

Och på Helsingfors designmuseum visar man dekorer och serviser och unikt konsthantverk från hela den här perioden.

Porslinutställningar utgör en intressant utmaning - för man visar nånting som besökarna ofta kan rätt mycket om redan från början. Dekoerna känns igen, serviserna står hemma i kökskåpen, de har fyndats på loppisar och jagats på Tradera. Samlats, älskats och ärvts.

Arabiaporslin är nog i Finland det närmsta man kommer nationalmonument i miniatyr i var mans hem. Så vad kan man berätta mer?

Jo, dels kan ju visa konstgodset förstås, unikaten som är rena utställningsföremål. Och bland dom, Birger Kaipianens stora fat som är i klass för sig med sin pärlemorlyster, och sina nästan ekivokt knottriga vinddruvsklassar och runda frukter. Och de brett tecknade mönstren går igen hans Paratiisi-servis, den som tillsammans med Kaj Franks Teema, blivit Arabias mest omedelbart igenbara. Och här ser man också Rut Bryks underbara femtiotalsreliefer, berättande keramiktavlor i emaljglänsande färger. En liten skev och naivistisk landsortskyrka blir jag stående länge framför. 

Men mycket annat går man förbi allt rastlösare - för tallrikar i vitrinskåp utgör väl närmast urtypen för en monterutställning på ett konsthantverksmuseum.

Och inte heller i Helsingfors kommer man förbi piedstalerna. Visst får vi en bild av hur formgivningen utvecklas, hur man skakar av sig arvet från Rörstrand när Arabia blir finskt 1916, några exempel på den inhemska jugendstilen, och sen hur den lite grova mönsterteckningen blir fabrikens signum.

Men en servis ska inte ses bakom glas, den samspelar med sin samtid, med rum och möbler. För hur fulländat funktionella Kaj Franks tallrikar är i sig, så är det på ett dukat bord som formgivningen visar sin verkliga användbarhet och skönhet.

Designmuseer går ofta i fällan att förkonstliga vardagsföremålen, de tas ur sitt sammanhang och görs till pjäser som aldrig vidrörs av mänskliga händer.

Men porslin är ju nåt som används, av de flesta varje dag, det kommer att diskas och repas och naggas, de berättar om tid och liv. Och det vore roligt om formutställningar av idag antog den utmaningen, att se längre än själva tingen. Helsingfors designmuseum har flera sådana projekt bakom sig, till exempel den stora jugendutställningen, och lokalerna på Högbergsgatan är nåt som Svensk Form bara kan drömma om, men den här gången gjorde man det lite för enkelt för sig.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Utställningen pågår till 25 januari 2009

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".