Foto: Jonas Jörneberg

Modern antik krigsfars hos Unga TUR

”Krig på fjärde våningen” heter en pjäs av den tjeckiske författaren och dramatikern Pavel Kohout som teatergruppen Unga TUR just nu spelar i regi av Fredrik Lundqvist. Unga TUR är - inte oväntat - TUR-teatern i Kärrtorps unga scen, och föreställningen, som handlar om hur två krigförande länder valt ut EN av sina medborgare att kriga mot den andra och så avgöra det hela, kommer efter att nyss ha spelats några gånger på Södra Teatern i Stockholm, dyka upp ”där ni minst anar det” – enligt teaterns hemsida.

I dessa dagar kan jag inte låta bli att redan när jag bänkar mig till ”Krig på fjärde våningen” tänka på teaterns och dramatikens förhållande till kriget. På teatern finns sällan rena hjältar, segern är oftast tveeggad, hämnden bitter och oftast handlar de om alla dom som kommer i vägen för alla brösttoner. På det viset har teatern, i motsats till filmen, inte lånat sig speciellt bra till propaganda och krigshets. Teatern är så gammal, har sett för många krig, vet att det sällan kommer någonting gott ur det. Om krig och fanatism vet också Pavel Kohout en del, glödande stalinist i sin späda ungdom efter andra världskriget, senare dissident och en av initiativtagarna till Charta-77.

Och Unga TUR gör hans pjäs ”Krig på fjärde våningen” till en modern antik fars – i natten kommer olika myndighetspersoner till herr Blaha och hans fru – han är utvald att kriga mot en viss herr Müller, märkligt nog norrman, för att på så vis avgöra kriget i en kort kamp mellan två individer. En typisk centraleuropeisk absurd humor i en sängkammare uppe på ett podium i Anne Hellandsjös scenrum, varvas med de musikaliska kommentarerna från en trenchcoat-klädd kör vars bas i är ett kontorslandskap, call-center eller sambandscentral i förgrunden. Kören är mycket uttrycksfull och blir som alltid, eller i alla fall ända sen de antika tragöderna, vittnen eller medlöpare, som vi alla.

För även en sådan här liksom abstrakt tankelek blir till slut allvar, det är människor som ska dödas och som dödas. Och när Adriana Savins fru Blaha med sitter med makens avhuggna arm i famnen och med det där ansiktsuttrycket som är lika för alla, då är det tyst i salongen. Unga TUR rör sig både lekfullt och känsligt runt paradoxen – vi måste få skämta om krigets idé samtidigt som i det verkliga kriget kan vi hålla oss för skratt.

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".