Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Kristofer Flensmarck nytolkar farmors almanacka

Publicerat torsdag 15 januari 2009 kl 11.55
Kristofer Flensmarck. Foto: Henrik Mårtensson

Kristofer Flensmarck debuterade som poet 2005 med diktsamlingen ”Stilla en björn”, men han är också verksam som kritiker. Hans förra bok kom 2007 och hette ”Den sista expeditionen”. Och hans nya bok heter ”Almanacka” - Göran Sommardal har läst den.

Innan jag hinner sätta min första reaktion på pränt, så hinner jag upptäcka mitt första stora miss­tag. Jag läser redan från början Kristofer Flensmarcks bok Almanacka, som mycket rik­tigt består av årsvisa utdrag ur kalendarier, planeringskalendrar och almanacksblad – som om den vore skriven av en man. Jag har inte läst introduktionsbladet som Förlaget skickat med, jag har inte läst Efterordet och har inte ens riktigt noggrant läst Barnens brev, som inleder boken.

               Jag upptäcker min felaktiga läsförutsättning först när jag ungefär mitt i läsning­en bläddrar tillbaka till början: Till Farmor! från Kristofer Flensmarck på födelsedagen!!! Jag börjar om och läser nu med farmors glasögon. Gör det någon skillnad? Knappast. Är detta ”knap­past någon skillnad” en styrka hos Flensmarcks text, som alltså består av ett redigerat urval av farmors almanackor? Innebär det ett framgångsrikt överskridande av könsskillnader­na? En hommage till Människan med stort M, till alla människor. Jag låter det vara osagt.

               Den berättelse som Flensmarck genom sin text låter farmor berätta sträcker sig över ett par årtionden. I sina fragment innehåller den födelsedagar, egna och barnens och barnbarnens. Middagar, fester, resor, dödsfall, begravningar. Krämpor, allt svårare, allt oftare, allt mer svårövervinnliga. Medikament, allt tyngre, allt större doser. Sjukhusbesök, behand­lingar, allt tätare, allt plågsammare. Åldrandets oåterkalleliga offensiv sätter in. Mönstret bildar ett slags liv, ett oavslutat och oavsiktligt bokslut. Men samtidigt blir denna berättelse en berätt­else endast under förutsättning att jag, läsaren har tillgång till en liknande berättel­se som kan akti­veras av Flensmarcks egen. Utan detta gensvar förblir texten anonym, stum, hård.

               Okej, all skönlitterär läsning kräver ett tertium comparationis, som det så vac­kert heter, för att vara begriplig. Men här är det jag med min erfarenhet som krävs för att ut­göra detta tredje jämförbara för att den ursprungliga texten över huvud taget ska komma till liv. Är det för att jag ska slippa ha omaket att läsa min egen farmors eller farfars dagböcker och almanackor som Flensmarck har skrivit sin bok. Utan att ha tillägnat mig något av de liv som finns i en sådan erfarenhet och uttryckta i en liknande form kan jag i varje fall inte begripligt läsa hans bok.

               Därför ställer jag mig nog tveksam.

Göran Sommardal

                                                                          goran.sommardal@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".