Brad Pitt och Cate Blanchett Foto: UIP
Film

Benjamin Buttons liv blir ett underhållande misslyckande

Benjamin Buttons otroliga liv är från från början en novell av F. Scott Fitzgerald som handlar om en man som lever sitt liv baklänges. Han föds gammal och blir bara yngre och yngre. Med Brad Pitt i huvudrollen har det här nu blivit en uppmärksammad film, regisserad av David Fincher och Kulturnytts Göran Sommardal har sett Benjamin Buttons otroliga liv.

Det har verkligen blivit en film som vill visa att den kan berätta, men samtidigt, allt eftersom handlingen och tiden fortskrider blir det alltmer uppenbart, att den inte har något särskilt att berätta. Och för att dölja det berättar den allt: Om skojiga gamlingar, om busiga barn, om helbrägdagörande svarta predikanter, om konstnärliga sjöman på bogserbåtar, om uttråkade kanalsimmerskor i Murmansk, om andra världskrigets motvilliga hjältar på det stora blå, om knäppa knappfabrikanter, om långbenta dansöser i den mest förfinade fridans, om bilolyckor som kan drabba sådana dansöser och om segeläventyr som kan liva upp dem igen. Och allt detta medan Brad Pitt som Benjamin Button åldras baklänges och blir yngre och yngre ju äldre han blir, och någonstans vid mitten av sin levnads bana möter sin älskade Daisy i Cate Blanchetts gestalt, och därifrån åldras de två sedan åt varsitt håll.

Den här kurragömmaleken bakom ett begåvat potpurri av historier lider framförallt av en åkomma. Alla de livsepisoder som Benjamin Button har privilegiet att uppleva blir aldrig mer än ”ett förtrollat ögonblick” i dess mest slitna mening och vart och ett liksom varsamt utskuret ur en annan film. Medan den krystade intrig som Fitzgerald konstruerade för sin novell och som ju ska hålla ihop också Fincher’s film passerar underligt obemärkt. Benjamin Buttons mamma, hans pappa, hans älskade - allesammans accepterar de hans utochinvända liv som om det vore konstigt men möjligt, och därmed blir alla de vanliga, ”förtrollade” ögonblick som de genomlever tillsammans - faktiskt krystade. När de dessutom ibland blir mer än lovligt schablonartade och ibland måste förses med pretto-varning, då faller också själva bygget. Hur många lager av berättelser David Fincher än har bemödat sig om att lägga på.

Fast jag ska villigt tillstå att ruinerna av detta misslyckande trots allt innehåller sina gripande ögonblick och aldrig riktigt upphör att underhålla.

                                                      Göran Sommardal
                                                 goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".