Kulturutredningen

Vill man skapa ett sovjetiskt monster?

Den statliga kulturutredningen vill lägga ner Kulturrådet i sin nuvarande form och enligt förslaget försvinner också Författarfonden och Konstnärsnämnden som självständiga myndigheter. Istället vill man skapa en ny stor kulturmyndighet. Kulturnytts Göran Sommardal vill jämföra den tänkta nya myndigheten med GOSPLAN, som var Sovjetunionens kommitté för femårsplaner.

EN UTREDNING ÄR EN RUTINHÄNDELSE I DEN SVENSKA STATSBYRÅKRATIN. En statligt tillsatt utredning utreder inte förutsättningslöst ett problem eller ett problemområde i avsikt att hitta en för alla parter godtagbar lösning. En utredning samlar i bästa fall på sig en saklig ram kring ett i praktiken redan fattat beslut.

Jo, jag vet, och ändå förvånas jag fortfarande en smula över dagens parlamentariska politiker, och jag tänker faktiskt inte bara på dem som just nu utgör regeringsmajoritet, eller den borgerliga regering som har tillsatt den här utredningen. Jag förvånas över att deras känsla för och begrepp om maktfördelning och beslutsdelegering emellanåt tycks helt frånvarande. Nu är visserligen det här fortfarande bara en utredning, men att det förslag som nu läcker från utredningskansliet inte skulle vara förankrat i det kulturdepartement som tillsatt den förefaller otroligt.

Och den GOSPLAN för kulturen som nu, antydningsvis, föreslås är grotesk. Som om organisationsfrågorna i så hög grad prioriteras att det förefaller som om den ekono­miska marginalnyttoteorin är menad att ersätta demokrati och maktfördelning. Att ersätta Kul­turrådet med en Gosudárstvennij plánovij komitét sovéta minístrov, ett kultur­monster som ska lyda direkt under ministeriet ­ - det är tyvärr inte bara en flash in the pan, det är ytterligare ett steg på den väg som påbörjades med den socialdemokratiska museipolitiken på 80-talet, där det på ett understucket men ändå tydligt vis slogs fast att de statliga muséerna visserligen kunde tillåtas sjunga solo-stämmor men alltid under samma politiskt korrekta hatt.

Finns det verkligen ingen politik, inget parti, inga politiker som ser ett egen­värde i att det finns en mångfald av statliga bidragsgivande institutioner och fristående sådana som Svenska För­fattar­fonden, som fattar självständiga beslut och ibland beslut som står i mot­sättning till vad andra institutioner be­slutar och som därmed ger upphov till motsättningar, dy­na­mik och en levande demokratisk kultur?

Om det i framtiden bara är den demokratiska centralismen som ska gälla på kul­tur­politikens område (och här talar jag inte om den regionala politiken), så må Gud bevara oss för den ny-liberala leninismen.

                                                    Göran Sommardal
                                                 goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".