Redwoodträd Foto: Auter
Nätlitteratur

Lotass bit för bit

Föreningen Autor bildades lite löst i anslutning till Göteborgs Universitets kurs Litterär gestaltning och ser som sin uppgift är att bedriva bildningsverksamhet inom det litterärt konstnärliga området. Man har givit ut flera titlar i bokform, men nu också startat ”Autor eter” - en litterär verksamhet på nätet och först ut är Lotta Lotass ”Redwood” där hon löpande publicerar texter tillsammans med bilder ur sin samling gamla vykort av det kaliforniska Redwood-trädet. Maria Edström har tittat och läst på

”Tillgår så, då träden nederst äro så utomordentligt tjocka och stamdelen närmast ovan roten vanligen så murken och angripen, att man betraktar det som en värdefull arbetsbesparing, när man kan avhugga trädet på en viss höjd oftast femton till tjugo fot över jorden.”

Att Lotta Lotass blivit förundrad över Redwoodträden, dessa jätteträd med sin röda bark är inte att förvåna. Det finns något både mytiskt och handfast över människans upptäckt och hantering av de stora träden, ett ja, projekt av det slag som Lotass alltid dragits till. Dessutom har hon en samling gamla vykort med scener från trädfällningar, arbetsklädda, allvarliga män som tittar rätt i kameran samtidigt som de ligger skavfötter i riktskäret, (den klyfta som man först hugger ut i trädet) för att visa dennas enorma storlek.

”Reedwood Timber falling” kan det stå på korten, eller ”A Giant of the California”. Ofta finns de i två versioner, ett svart-vitt och ett kolorerat som ger den här dubbla bilden av dröm och dokumentär. Och Lotass texter har samma dubbelhet, hon laddar fakta med en speciell klang och skönhet: ”Männen ligger i riktskäret, tolv fot brett, med sulorna fast stödjande, vilande mot varandra.” för att sen låta som en saga: ”De minsta männen med den minsta hästen står den sista dagen på kanten av en lång rad dagar, fästad i ringar av år”.

Man kan ju egentligen inte recensera ett pågående arbete, men man kan fästa uppmärksamhet på det och säja: Gå in på sidan, läs vartefter och studera dessa vackra bilder och följ det här arbetet som låter redwoodträden handla om tidens gång, om människans längtan efter omöjliga företag men också om människornas längtan efter varandra, som på vykortet som gått över haven: ”Hälsa nu till släkt och vänner, och alla de mina hemmavarande, älskade kära, och jag nämner ingen för att ingen må bli glömd”.

                                                       Maria Edström
                                                maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".