Norra Tresund 1961. Foto: Sune Jonsson/Västerbottens museum
In memoriam

Sune Jonsson är död

Författaren, etnologen och fotografen Sune Jonsson har gått ur tiden. Han räknas till Sveriges absolut främsta dokumentärfotografer, bland annat för sina bilder från ockupationen av Prag 1968 och livet i Afrikanska byar. 
  Men hans livsverk var dokumentationen av människorna på den norrländska landsbygden, en bygd som förvandlades - nära på försvann - under de fyra decennier Sune Jonsson skildrade den. Han debuterade 1959 med ”Byn med det blå huset”, om hembyn Nyåker, och följde från 1968 utvecklingen som fältetnolog vid Västerbottens museum i Umeå. 1993 fick Sune Jonsson Hasselbladpriset.

Vad kan sägas om Sune Jonssons bilder? Mycket.
  Vad behöver sägas? Inte mycket. Egentligen inget alls.
  Jag tror inte det finns någon fotograf vars bilder är så lätta att identifiera för så många svenskar. Det räcker med att beskriva en bild: en flicka vid en gärdsgård, ett gammalt par framför ett enkelt hus. ”Jaså den bilden”. Alla förstår vad man talar om. 
 Fotografierna är så självklara att man tror sig ha sett samma människor som på bilden, fast man kanske aldrig varit där fotografiet togs. Sune Jonsson är svensk på samma sätt som Edward Hopper är amerikansk och Renoir fransk. De visar sin tids arketyper. Nej. Mer än så. De skapar sin tids arketyper, bilder alla känner igen och som ändå – och där ligger magiken – säger något man inte visste, om det välbekanta.
  Länge fanns det ett motstånd mot Sune Jonssons bilder. Skickligt – javisst. Men relevant? Jag minns hur jag själv på 70-talet tyckte att ”Jaha, ännu en melankolisk bild av ännu en melankolisk norrlänning. Herregud, hr han inte gjort nog med sådana bilder?”. Sune Jonsson slet i sina avfolkningsbygder och i ett decennium när de första svenska fotogallerierna öppnade verkade hans projekt vänt från samtiden. Fotointresserade tittade mot New York och Paris, inte mot Umeå.
  Däri gjorde vi fel. Och det dröjde inte länge förrän Sune Jonssons lågmälda stil fick uppskattning också utomlands. Mitt under börsmäklarnas 80-tal skapade han sina bildserier från utdöende småbrukarsamhällen i Västerbotten. Han inspirerades från en början av 30-talets amerikanska fotografer som följde olika jordbruksprojekt under depressionen, men Sune Jonssons bilder blev med tiden alltmer sinnliga, de gick från samhällsreportage mot att uppfatta naturen som sinnestillstånd i vilket människan delar villkoren med trädet och fågeln. Människorna i hans bilder bor i ljuset, inte bara på en geografisk ort.   
  Fotografi skapas på hundradelar av en sekund och i många timmar i labbet. Sune Jonssons bilder stiger direkt ur evigheten, varken brådskan eller mödan syns. De är konstlösa som bara god konst förmår. Självfallet kommer de att leva vidare också när det samhälle han skildrade är borta för alltid.

                                                          Mikael Timm
                                                     mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista