Charlie Kaufman och Phillip Seymore Hoffman. AP Photo Matt Sayles

Fnasig "Synecdoche, New York"

Med filmer som ”I huvudet på John Malkovich”, ”Adaptation” och ”Eternal sunshine of the spotless mind” har manusförfattaren Charlie Kaufman gjort sig ett namn som en av Hollywoods i särklass mest orginella manusförfattare. Nu kommer hans regidebut, en film där de flesta av oss som vill säga titeln högt får springa till uttalslexikonet - var vi nu har det: ”Synecdoche, New York” heter den och Maria Edström har sett den.

Kanske är det snarare synen som är en del av hjärnan, men oftast är det ögonen som får beteckna synen - en typisk ”synekdoke”, denna retoriska figur som delvis lånat filmen sitt namn. För dessutom bor huvudpersonen Caden Cotard, den hypokondriska teaterregissören i Schenectady, New York med sin fru Adele, konstnär som målar små miniatyrer i källaren och med sin älskade dotter Olivia. Och filmens öppningsscen är den typiskt amerikanska, familjen vaknar, snabb frukost och problemen lurar under jovialisk yta. Men i det här brun-grå-violetta ljuset med stökiga köksbänkar, radiatorer med avflagnad färg och en sorts oamerikansk fnasighet känns filmens början mer som om Paul Auster skrivit manus till Woody Allen.

Cadens tillvaro börjar alltmer skeva, stora bölder på benen, Adele på väg mot Berlin, tom familjeterapeuten har ett misstänkt sår på ankeln. Och här håller sig filmen i ett suggestivt limbo mellan olika verkligheter – en härligt egensinnig variant av den amerikanska familjens glidande upplösning.

Men det verkar som om Kaufman är som en sån där uppdragbar leksak, när han väl sätter igång så blir det bara mer och mer. Caden Cotard får ett stort stipendium och börjar sitt gigantiska, storhetsvansinniga projekt, en enorm pjäs över sitt liv, i en enorm hangar, med hur mycket folk som helst som spelar, bygger och skapar Cotards liv – och alla måste naturligtvis åldras, Kaufman verkar också gå loss på att se kända skådespelare i gammelsminkning.

Och trots alla filmens finurligheter, är dess credo är rätt enkelt: Se var kärleken verkligen finns, tänk inte på döden hela tiden och inse när det du gjort är färdigt! Det sistnämnda skulle man vilja att Charlie Kaufman själv tog fasta på.     

Maria Edström

 maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".