KULTURUTREDNINGEN

Tio budord från kulturutredningen

Den statliga kulturutredningen har idag lämnat över sitt slutbetänkande till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Utredningen lämnar en rad förslag till förnyelse av kulturpolitiken, med hänvisning till att vårt samhälle står i omvandling och att det ”finns stark efterfrågan från det omgivande samhället på en kulturpolitik som det kan samspela med.” Förslagen är inordnade i tio punkter.

I kulturutredningens slutbetänkande på omkring 900 sidor finns bland mycket annat ett förnyelseprogram i tio punkter. Dessa är, i en mycket nerkortad version, följande:

1. Nya mål för kulturpolitiken
Kulturutredningens första punkt är att det behövs nya kulturpolitiska mål. Detta ”syftar till att bekräfta att politikens huvuduppgifter är att stärka och främja öppna sociala gemenskaper, kommunikationen mellan människor och grupper i samhället samt att ge människor utrymme och möjlighet att utveckla sina skapande förmågor”. 

Förslagen till nya kulturpolitiska mål är att statliga myndigheter och institutioner ska, utifrån arten av sina uppgifter och ansvarsområden, arbeta för:

- att främja mångfald, kulturell pluralism och internationellt samspel
 - att stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att gestalta, bryta mönster och vidga det möjligas rum
 - att kulturarvet bevaras, brukas och tolkas
 - att kulturell kompetens och kreativitet används för att bidra till en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling
 - att information och kunskaper görs tillgängliga och förmedlas

Målen bör vara vägledande för offentlig kulturpolitik även utanför det statliga området.

2. En annan roll för staten
”Eftersom kulturpolitiken bara undantagsvis bygger på författningsreglering, bör statens roll vara strategisk, drivande och samordnande. Syftet bör i första hand vara att stimulera samhället i dess helhet att ta ansvar för kulturens gemenskaper, kommunikation och skapande förmågor.”

3. Ett breddat politikområde
Kulturutredningen rekommenderar ”att regeringen på sikt prövar möjligheten att integrera kulturpolitiken i ett bredare politiskt sammanhang.”

4. Fokus på de offentliga arenorna
”Kulturpolitikens utmaningar handlar i hög grad om att värna mångfald i ett brett uppfattat kulturliv och att medverka till kreativa arenor för interkulturell kommunikation. De offentliga arenorna bör präglas av jämlikhet och jämställdhet och av respekt för olikheter mellan människor och grupper. Arenorna är och ska vara av skiftande art, allt ifrån medier och internet till rent fysiska mötesplatser – institutioner likaväl som smalare fora och livsmiljön som helhet.”

5. Samspel med civilsamhälle och folkbildning
”I den politiska styrningen förordar vi att kulturpolitiken och folkbildningen får en närmare knytning till varandra. Administrativa och organisatoriska lösningar som gör att frågor om kultur, folkbildning, livslångt lärande och utbildning kan ses i ett samlat perspektiv bör sökas. I det närmaste perspektivet är det angeläget att finna former för ett bra samspel mellan de kulturpolitiska insatserna, folkbildningen och kulturorienterade insatser inom den civila sektorn i övrigt”

6. Kulturpolitik som aspektpolitik
Utredningen förordar ”att samspelet mellan de verksamheter som kulturpolitiken ansvarar för och verksamheter inom andra samhällsområden görs till en kulturpolitisk huvudstrategi. Utgångspunkten bör här vara frågan om hur de perspektiv, förmågor, kunskaper och insikter, som kulturområdets myndigheter, institutioner och aktörer i övrigt besitter, i högre grad kan bidra till samhällsutvecklingen.”

7. Portföljmodell för samspel mellan stat, landsting och kommuner
Utredningen förespråkar ett nytt samspel mellan staten, landstingen och regionerna, benämnt som ”portföljmodellen”  Den bygger på att ”staten lämnar samlade bidrag till den regionala nivån som stöd för deras kulturinsatser. Detaljföreskrifter om bidragets användning ska begränsas.”

8. Ny strategi för stöd till kulturskapande
Detta handlar om ” kulturpolitikens omorientering från dagens inriktning på små, selektiva och specialinriktade kulturstöd, där inte bara de statliga förvaltningsmyndigheterna utan tom regering eller riksdag kan fatta beslut om små bidrag till specifika ändamål.” Detaljfördelning och specialiserad bidragsgivning anser kulturutredningen inte hör hemma i en modern politik utan bör så långt möjligt decentraliseras från de statliga förvaltningsmyndigheterna.

9. Arkitektur för en förnyad kulturpolitik
Utredningen föreslår ”ett generellt politiskt perspektivskifte, en ny arkitektur för kulturpolitiken.” I stället för dagens finfördelade uppdelning i genrer och ändamål föreslås ”att ändamålen grupperas och organiseras i tre sfärer, vars indelning vi grundar på vår bedömning av hur kulturpolitikens huvudfrågor kommit att tona fram under det senaste decenniet”: En sfär för arkiv- och biblioteksväsendena samt frågor om språk. En annan sfär för frågor om samtid, historia och livsmiljö. En tredje sfär för samlade frågor om konstarterna – scenkonst och musik, film, litteratur samt bild och form. En fjärde sfär föreslås också som ska utgöras av dagens mediepolitik, dvs. frågor om dagspress, radio och tv.

10. En ny syn på institutionerna
”Samhället utvecklas snabbt och kulturinstitutionerna är av grundläggande betydelse för att särskilt markera vikten av olika kulturfrågor. Därför måste också institutionerna utvecklas, förnyas och vidmakthålla sin relevans i samhället. Kulturpolitiken ska stödja institutionerna i dessa hänseenden. Frågor om ledarskap och rekryteringar som speglar mångfalden i samhället hör till områden som behöver uppmärksammas. Institutionernas speciella uppdrag i kulturpolitiken behöver utvecklas. De bör ha en större självständighet i relation till den politiska styrningen än t.ex. förvaltningsmyndigheterna. De bör ges långsiktigt formulerade uppdrag.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".