Sierra obstruerar. Foto: Magasin 3
KONST

En av konstens tuffaste provokatörer

Just när debatten om konstens gränser rasar som hårdast, dyker en av den internationella samtidskonstens tuffaste provokatörer upp i Stockholm. Cervantesinstitutet och konsthallen Magasin 3 visar den spanske konstnären Santiago Sierra, vars utställningar brukar bli omdiskuterade. Han har bland annat betalat kubaner för att onanera inför kameran, prostituerade för att låta sig tatueras och 2003 murade han igen den spanska paviljongen på Venedigbiennalen, i protest mot Spaniens immigrationspolitik.

På Magasin 3 öppnade han med en högljudd performace i onsdags kväll.

Sex långtradare från Schenker Logistics står stilla i Stockholms frihamn. Förarna blinkar argt med sina strålkastare, ligger på tutorna, gör små utbrytningsförsök. I deras väg står en enda liten människa, som envist vägrar kliva åt sidan och låta sakerna ha sin gång. Var har vi sett den bilden förut?

Stockholms frihamn, där Magasin 3 är beläget, är en synnerligen lämplig arbetsmiljö för en konstnär som konsekvent arbetat med frågor om gränser och handel i snart 20 år. Det förekommer ofta någon form av reellt, ekonomiskt utbyte i hans arbeten - som när han betalade en grupp nordafrikanska immigranter några dollar var för att återuppleva resan till Spanien, hopträngda i lastutrymmet på en båt. Eller när han tatuerade en sammanhängande linje över ryggen på fyra prostituerade kvinnor, till priset av dos heroin.

Sierra använder människor som material, han klottrar till och med på dem - men han bryter inga lagar. Och, vilket är det viktiga, han arbetar helt i enlighet med det ekonomiska system på vilket vårt välstånd vilar. Och blottlägger därigenom systemets, alltså kapitalismens, konsekvenser: att människor kan köpas och säljas. Och att värdighet är en lyx förunnad de rika.

På Magasin 3 står 21 kvadratiska, bruna block i räta rader - lutade på högkant, direkt ur sina fraktlådor. De har rest långt, ända från norra Indien, där de tillverkats av sanitetsarbetare ur den lägsta kasten, oberörbara människor som för usel betalning och under livsfarliga arbetsförhållanden tar hand om andra människors avföring. Blocken har människolika mått, och är alltså gjorda av ren skit.

Men ta det lugnt - skiten har fått torka i tre år, och är varken ohygienisk eller illaluktande längre. Annars hade den knappast släppts in i konstens finrum. Där någonstans går gränsen mellan oss här uppe och dem där nere, i dyngan.

Men trots att Sierra med sedvanlig skärpa sätter fingret på den gränsen, blir avståndet lite väl stort. Det gäller hela hans utställning på Magasin 3, som är estetiskt kraftfull men moraliskt förhållandevis hanterbar.

Då bjuder han på mer tuggmotstånd i filmen ”Los penetrados” på Instituto Cervantes. Den är inspelad på Spaniens nationaldag, som under Francotiden hette ”rasens dag”, och visar ett antal svarta och vita män som penetrerar varandra, och ett antal svarta och vita kvinnor, bakifrån - i olika kombinationer. Den är gjord med samma opersonliga, minimalistiska estetik som bajsinstallationen på Magasin 3. Men lite skarpare, i sin exponering av den mänsklig förnedring vår civilisation faktiskt vilar på.

Mårten Arndtzén

marten.arndtzen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".