Sara Paborn Foto: Anders Kylberg
Roman

Släktfeber i hammocken

Sara Paborn, född 1972 debuterar i dag med romanen Släktfeber som utspelar sig under några heta sommarveckor.

Det är dåligt med excentriker nuförtiden. Sedan Alice Timander dog finns bara Alexander Bard kvar. Och inte föds det några nya heller, varken skola eller samhälle uppmuntrar till några större avvikelser från normen. Homestyling är inte något som bara mäklarbranschen frossar i, snart är hela svenska folkets hjärnor avskalade och vitmålade och standardiserade.

Ska man vara stjärna får man bli det i sin egen familj. Sara Paborns roman ”Släktfeber” är full av familjemedlemmar som tar ut sina existentiella tillkortakommanden på varandra. De är som gamla åldrade stumfilmstjärnor hela högen, krävande, högljudda, missnöjda och uppfyllda av sin egen stjärnglans, ett glitter som ingen annan kan se. Anledningen till att de samlats i den röda hammocken på landet är att en uråldrig faster gått ur tiden. Hon var en sån som visste hur livet skulle levas. Full av husmoderliga klokskaper som att aldrig gifta sig med någon som har en dåre i släkten eller sätta sig på en kall sten. Och att ta lätt på allvarliga saker och allvarligt på lätta, så blir du lättare lycklig. Hennes livsråd verkar ändå inte ha hjälpt någon annan än henne själv.

De vrakspillror till familjemedlemmar som nu samlas i trädgården består av en mamma med krossade skådespelardrömmar och en pappa som sitter under en korkek och äter bananer, en syster till mamman som tältar på tomten och så berättaren själv med sin pojkvän. En familj som andra men ändå inte.   

Jag vet inte om det är själva sommarstugerekvistitan som gör att jag vill jämföra den här romanen med Monica Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten. Men det är något med det där hopplösa företaget att åstadkomma en glamourös livsstil med hjälp av trögflytande likörer i udda glas. Och kanske ambitionen att utvinna visdom och livskunskap ur uttunnade och kyliga relationer mellan människor klädda i starka färger. Men hon gör det underhållande, Sara Paborn, och faktiskt lite livsklokt i gammelfasters anda men ändå inte.     

Nina Asarnoj
nina.asarnoj@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".