Film

Solskenshistoria om städning

Den nyazeeländska regissören Christine Jeffs förra film hette Sylvia och handlade om poeterna Sylvia Plaths och Ted Hughes’ förhållande. Hennes nya film, Sunshine cleaning, handlar om grovrengöring.

Det är inte svårt att förstå att någon filmproducent fastnar för brottsplatssanering som ämne för en komedi.
   Här finns lågstatusstädning och möjligheten att komma sig upp med två tomma händer, till den vanliga amerikanska drömmen, fast här till ett för de onda tiderna lämpligt nedsatt pris.
   Här finns spänning, här finns blod och brott, och lite lagom äckel. 

Det enda som fattas är en f.d. cheerleader och en f.d. quarterback, som älskade varann så mycket, och som sedan inte gifte sig med varandra och därmed aldrig fick uppleva gammal vanlig förortstristess utan i stället på varsitt håll är lagom lyckliga och olyckliga som städerska och eventuell fastighetsmäklare och som biffig polis, och som ändå träffas ibland på kvällen på motell för det gamla vanliga kåtslaget. 
   Så in med det. Och så en gulligt upprorisk sjuåring och en lagom missanpassad syster och en charmigt misslyckad pappa. Och så in med en enarmad hedersknyffel.

Och vad har vi: en må-bra-film med den enda haken - Mår man egentligen särskilt bra efter att ha sett en film så full av dramaturgiska produktplaceringar att det blir liksom svårt att koncentrera sig på handlingen?

                              Göran Sommardal, SR Kulturnytt
                                                goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".