Petra Hultberg, Pia Örjansdotter och Sandra Huldt från Malmöbaserade Teatr Weimar framförde Christina Ouzounidis queerteoretiska föreställning Heterofil på Teaterbiennalen i Borås. FOTO: Jörgen Dahlqvist
Teater

Svensk teater sedd med andra ögon

I helgen avslutades två stora teaterfestivaler: i Stockholm den första Internationella Bergmanfestivalen och i Borås den nionde upplagan av den Svenska Teaterbiennalen. Och i teatervärlden har snacket gått - hur kan man i lilla teatersverige kan planera så dåligt att två stora festivaler krockar med varandra? På Teaterbiennalen träffade Kulturnytts reporter Cecilia Djurberg den amerikanske kritikern Randy Gener som är chefredaktör för New Yorktidskriften American Theatre. Han besökte den svenska teaterbiennalen för andra gången och hann också förbi Bergmanfestivalen på Dramaten innan han åkte till Borås.

Den stora missen av Dramaten menar Randy Gener var att Dramaten inte kunde presentera en egen uppsättning av ett Bergmanmanus. Till Teaterbiennalen i Borås åkte Gener för att bevaka svensk teater, för att fylla i sina kunskapsluckorna och för att vidga sin förenklade bild av vad som är typiskt: Sex, synd, självmord, Strindberg och stil... På Teaterbiennalen gavs möjlighet att se ett urval av de senaste två årens bästa, svenska teateruppsättningar från den traditionella sidan av svensk teater.

Motivet att studera svensk teater hade även brittiske Andrew Haydon, frilansande teaterkritiker för bl.a. The Guardian och Time Out med sitt besök i Borås. Hans spontana och lite förvånade fråga ett par dagar in i festivalen blev "var är Giessen?" Då syftar han på den tyska skola vars konstnärliga scenuttryck just nu brer ut sig över Europa, uttrycksformer som ibland buntas ihop under begreppet performanceteater och som ifrågasätter den konventionella teaterns ramar, ofta med teoretiserande och ibland provocerande föreställningar.
   Även när det gäller innehållet kunde Andrew Haydon inte låta bli att jämföra det han såg i Borås med den samhällsskavande teater han ser mycket av i London.

Att det trots allt fanns företrädare för den mer ifrågasättande sortens scenkonst bland biennalens besökare visade sig under seminariediskussionerna, som tog sig mer utanför de konventionella ramarna än det vi fick se på scenerna. Men om man ändå ska lyfta fram något som stack ut från den blågula teatertraditionen bör man nämna malmögruppen Teatr Weimars uppsättning Heterofil med sina tjackhorestylade skådespelares rättframma sätt att diskutera queerteoretiska maktstrukturer, och - om man väljer att tolka det så - även teaterkonstens villkor.

Cecilia Djurberg, SR Kulturnytt
cecilia.djurberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".