DESIGN

Monterbart IKEA-pussel på Liljevalchs

IKEA på Liljevalchs konsthall i Stockholm är en utställning som fått väldigt mycket uppmärksamhet redan innan den öppnade, kanske just för Liljevalchs tilltag att på eget initiativ föreslå möbelföretaget en utställning i dessa finkulturella salar. Man tigger verkligen om kritiska reaktioner, och det tycks vara en viktig del av utställningens idé.

Firman i Älmhult har blivit tidernas största möbel- och designfenomen. Varenda svensk har sin högst personliga erfarenhet och attityd till att släpa hem de platta paketen. Så visst ska det diskuteras, och visst ska det skildras, och jag förvånas inte över att utställningen först och främst är väldigt pedagogisk. Utställningsmakaren Staffan Bengtsson har utformat ett jättelikt pussel av alla de faktorer som kan förklara fenomenet, varför det blev just Ingvar Kamprad som kom att möblera folkhemmet. Och det är verkligen fascinerande att försöka lägga det där pusslet

På samma gång blir det en parad av lyckade idéer. Alla dessa enkla, oömma, praktiska, färgglada och framför allt billiga möbler och prylar som letade sig in i hemmet med en sån skrämmande självklarhet. De är som maskrosor, vackra och färglada, men med kort livslängd och ena baddare på att föröka sig. Man blir alldeles matt av denna oändliga kreativitet som frodats bland barackerna i den småländska furuskogen.

Och det är väl där som man känner sig på väg att uppslukas: en ny sal, en ny snilleblixt – ja, Hurra!

För viss känner jag IKEAS ohyggliga storlek tränga sig på, när det världsomfattande imperiet tornar upp sig, och vi alla tycks ha blivit dess lika monteringsfärdiga delar.

Men plötsligt känns det som att utställningen inte hör hemma på Liljevalchs. Med sitt pedagogiska, etnologiska och tillbakablickande upplägg fullkomligt skriker det Nordiska Museet om gestaltningen. Här har vi en komplex fallstudie som genomlyser folkhemmets konsumtionsmekanismer.

Så vad säger man på Nordiska Museet?

Karsten Thurfjell, SR Kulturnytt
karsten.thurfjell@sr.se