TIDSKRIFT

Strindberg vs Ibsen

Elvis eller Tommy Steele? Beatles eller Stones? var livsviktiga frågor för tonåringar på 50- och 60-talen. Men: Ibsen eller Strindberg? Tja, om man dömer efter antalet träffar på Google är Ibsen mest populär. Men det finns förstås andra sätt att försöka besvara frågan. Det senaste numret av den litterära tidskriften Parnass har gjort ett temanummer om de samtida, konkurrerande dramatikerna med titeln ”Ibsen & Strindberg - Giganternas kamp”.

Det är inte bara en myt att de samtida dramatikerna Henrik Ibsen och August Strindberg såg snett på varann, men det var nog med blandade känslor och ett inte obetydligt mått av beundran som de konkurrerade.

I nya numret av tidskriften Parnass läggs de skandinaviska giganterna bredvid varandra och jämförs. Än en gång. Och det är förstås ett tacksamt upplägg. Deras rivalitet finns dokumenterad och många har jämfört dem tidigare, vilket återpubliceringen av flera äldre artiklar i detta temanummer också vittnar om.
   Utomlands lägger man ofta Strindberg och Ibsen i samma påse, med antagandet att båda antingen var svenskar eller norrmän. Den sammanblandningen får dem helt säkert att rotera ilsket i sina gravar. Eller åtminstone Strindberg, hans angrepp på den 21 år äldre Henrik Ibsen känns mer hetlevrade än Ibsens ibland rent komiska tilltag, som när han köpte en målning föreställande sin konkurrent, hängde den över sitt arbetsbord och döpte den till "det frambrytande vanvettet".

I Parnass Temanummer skriver Strindbergmuseets intendent Erik Höök om Strindbergs förhållande till Ibsen, med avstamp i det gemensamma genombrottsåret 1879. Det var då Strindbergs Röda Rummet kom ut, samtidigt som Ibsen gjorde internationell succé med Ett dockhem en pjäs som blev som ett rött skynke, eller en svart fana, framför ögonen på Strindberg. Han ska länge ha känt att han låg ett steg efter den i Sverige så populäre Ibsen.

Samtidigt fick kanske just Ett Dockhem Strindberg att förlösas som dramatiker. För kort därefter skrev han Herr Bengts hustru, där titelfiguren gör revolt precis som dockhemmets Nora, men förlorar slaget mot kärleken. Och Strindberg lär också ska ha bett sin förläggare att skicka ett exemplar av pjäsen till Ibsen.
   I temanumret om Ibsen och Strindberg hittar vi även en artikel av Göran Lindströms från tidskriften Dramaten 1972 om Strindbergs Ibsens skildringar av kvinnor med utgångspunkt i Ibsens Ett dockhem och Strindbergs parodipjäs på denna - Kamraterna.

Hur Strindberg och Ibsen båda kämpade för att erövra Paris står att läsa i en reviderad text av Egil Törnqvist. Sten Magnus Petri skriver om folkdikt och folktro hos de båda dramatikerna och temanumrets redaktör Inger Marie Opperud skriver om Ibsens populäritet på Dramaten
   Och den som undrar varför ingen av dessa dramatiska giganter någonsin fick Nobelpriset i litteratur, kanske hittar en förklaring i en återpublicerad artikel av Thure Stenström som resonerar kring det inflytande den samtida ständige sekreteraren Carl David af Wirsén hade i frågan. Han lär nämligen inte ha sett med blida ögon på emanciperade kvinnokaraktärer.

Cecilia Djurberg
cecilia.djurberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista