Människor och Omänniskor

"Bröder" så heter den ryske regissören Alexei Balabanovs hittills mest kända film och det är som samtidsskildrare han gjort sig ett namn, om än ett kontroversiellt sådant - han har anklagats för att vara både rastisk och spekulativ och hans två senaste filmer har trots kommersiella ambitioner floppat i Ryssland. 1998 gjorde Balabanov en filmisk tidsresa: "Människor och omänniskor" och den har sent om sider letat sig till Sverige.
Till ett spöklikt ödsligt St Petersburg kommer i början av 1900-talet Johann genom stadportarna. En Bulgakovs demon vars bizniz är franska kort - bilder av nakna unga flickor som smiskas av stränga ammor och snart har han snärjt två anständiga familjer i sitt förgiftade garn - Balabanov berättar i stumfilmsstil, med starka kontraster - ryckiga rörelser och textskyltar - det finns repliker men framför allt musik - för i det skymningsland som skildras i Människor och omänniskor ljuder dom siamesiska tvillingarnas sång - två bröder som kan ställa till i det huvet på både en och två demoner. Hoppet står alltså till dom som kallas missfoster i den här grälla skildringen av mänsklighetens ynkedom - porr och konst är vår lott - däremellan ingenting - kanske inte ens en gräns. Och om man gillar man David Lynch är det här gott och väl tillräckligt underligt, eget och vackert för att söka upp. Måns Hirschfeldt
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".