Charlotte Hellekants Nero och Ingela Bohlins Poppea. Foto: Bo Ljungblom
OPERA

Tidlösa intriger i Poppeas kröning

I helgen var det dags för den andra, och största, av tre föreställning i sommar på Drottningholms Slottsteater utanför Stockholm. Under nu tre år har man där spelat riktigt tidig 1600-talsopera, skriven av Claudio Monteverdi.

Tidigare år har det gällt L'Orfeo och Odysseus återkomst men nu spelar man Poppeas kröning – som historiskt räknas till de riktigt stora operorna.
   Precis som förra året heter regissören Johanna Garpe och dirigenten är Drottningholmsteaterns konstnärlige chef, Mark Tatlow.

Lördagen den 8:e augusti direktsänder Sveriges Radio P2 operan från Drottningholm

Allt intrigerande – överallt och alltid. I verkligheten, i det skapade och i det historiska. Som i tv-dokumentären härom kvällen, om den mördade ryske agenten Litvinenko och kopplingarna till Putin och terrorism i olika former. Som i den gamla tvserien jag nyss såg, om den italienska maffia- och politikerskildringen Bläckfisken. Som här i den historiska berättelsen om hur den romerska kejsaren Nero förskjuter sin kejsarinna Ottavia för att i stället kunna kröna sin älskarinna Poppea.

Alla de leenden som döljer dolkar, alla ärliga bedyranden som är falskare än rena lögner. Alla fördelar som ska vinnas. Måste man ha ett skäl för sina handlingar hittar man alltid något. Hittar - eller hittar på.
   Allt det här är glasklart gestaltat på Drottningholm. Både beslutsamheten och skuggsidan av det: tvekan, ånger. Vi människor är väldigt ynkliga många gånger. Sak samma om vi dödar eller älskar.

Att det blivit en så bra föreställning beror på Johanna Garpes regi som flätar in små komiska och erotiska detaljer i det mörka. Eller som när den gamla kejsarinnan förvisas och den nya kommer in och de tvingas byta kläder med varandra. En scen som kunde bli övertydlig, men som i stället blir oerhört sorgsen eftersom personregin är så individuell och i samklang med musiken.

Det beror också på Mark Tatlows precisa musikaliska ledning och Garpe och han har också kortat ner originalet på ett effektivt sätt.
   Men framförallt beror framgången på sångarnas kvalitet. Här hörde vi nyss Charlotte Hellekants Nero och Ingela Bohlins Poppea. I varje fras, varje rörelse gestaltar de hur vi kan offra så mycket av oss själva bara för att vara vid och i makten.

Och det är inte bara de två som gör det – det är bra sång överallt.

Per Feltzin
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".