Privatteater gånger fyra

På kort tid har man på privatteatrarna i Stockholm haft premiärer på två musikaler och en musikalisk revy. Det gäller urpremiären av Stars på Göta Lejon, 80-tals skapelsen Victor/Victoria på Oscars och en klassisk hyllning till 75-års jubilerande ChinaRevyn. Per Feltzin har tillbringat några kvällar på dessa tre och också vårens stora överraskning på Intiman: Hur man lyckas i business utan att bli utbränd.
Lyxigast är Victor/Victoria, snällast Chinarevyn, mest crazy är Hur man lyckas i business... och underligast är den nya Stars. Det är bara att välja vad man är ute efter. Stars bygger på en 40-tals film av Lubitsch, Att vara eller inte vara, och som sen Mel Brooks gjort sin film på. Förföljelsen av judar i Polen under Andra världskriget blir komik. Ett judiskt teatersällskap tvingas spela Hitlerpropaganda för att överleva. Det bygger på att det mest otänkbara, Hitler som dansande fåntratt, blir roligt. Mel Brooks och TV-serien Hemliga armén kunde göra det eftersom de hade brilians och exakt timing. Men det saknas på Göta Lejon och då blir umpa-umpa musiken till Dan Ekborgs i och för sig enormt drivet gjorda Hitler, bara plump - halva publiken skrattar och resten skruvar sig av obehag. Är det inte plumpt så är det för snällt om grymma saker. Grymhet måste vara rejält överdriven för att bli rolig. Överhuvudtaget är det mesta i de här fyra uppsättningarna snällt och förutsägbart. När Helen Sjöholm i ChinaRevyn plötsligt får göra en äcklig huligan i stället för att sjunga vackert, ja, då blir det nåt man minns. Samma sak när Kim Sulocki i Hur man lyckas i business gör en liten svinig intrigant med totalt överdriven gestik. Det är sånt som får de här amerikanska lättmusikalerna från förr, att få nytt liv. Hur man lyckas i business handlar om att göra karriär på ett stort företag. Slicka uppåt, sparka neråt. Det är en 60-tals produkt som visats här förut men som nu skruvats upp några snäpp. Ulf Brunnberg gör sin vanliga Jönssonligetyp mycket rutinerat rolig. Precis som herrarna Berghagen, Falkman och Härenstam på ChinaRevyn. En revy skapar ju sitt eget universum och på China är de här tre herrar sig själva och gör sedan små olika gubbar. Självklart skojigt, men helt utan överraskning. Man får det man tror man ska få - inte det sämsta, men det är tur att Sissela Kyle får agera i olika roller och göra revyn till något lite mer än en bred och folklig festlig kväll, sån där som fanns i TV på 70-talet. Kyle sprider lite ironi, som en snäll rasp i det trevliga bygget. Det är enkla grunder till alla de här fyra uppsättningarna. Då blir det, per automatik, de där som kan spela direkt mot publiken, publikfriarna, de som både kan driva hela föreställningen framåt och visa upp en sprittande rastlöshet, som avgör en föreställning. Ekborg, Kyle, Sulocki och Brunnberg - och Jan Malmsjö i Victor/Victoria på Oscars. Möjligen lite långsam i bettet numera, men han kan ju leverera en replik så att man blir stum. Victor/Victoria handlar om en sångerska, Regina Lund, som måste spela manlig kvinnoimitatör för att få sångjobb på nattklubb. Men som sedan blir kär i en man. Alltså en 80-tals doftande lek med manligt-kvinnligt och konsten att våga visa att man är homosexuell. Vi ser lyxiga dansnummer med flotta kostymer och Malmsjö i en paradroll som äldre homosexuell herre. Så välj Victor/Victoria för störst balett och häftigast orkester, gå till Chinarevyn för trygghet, besök Hur man lyckas i business för karikerande komik och se Stars - ja, det ska vara för Dan Ekborgs skull då. Per Feltzin
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista