Vidrigt våldsam Irréversible

Gaspar Noé är född 1963 i Argentina. Hans första kända film var Carne 1991, och huvudpersonen i den korta filmen, en bitter slaktare, är också huvudperson i hans långfilmsdebut Seul contre tous från 1998. Hans nya film heter Irréversible.
Det finns två näranog outhärdliga våldsscener i Gaspar Noés nya film Irréversible. De är båda uttryck för den sortens logiska och samtidigt besinningslösa våld som aldrig går över, och för vilket ingen nåd kan finnas, inte av brist på gudomlig förlåtelse, utan för att detta drama utspelas nedanför den mänskliga nådens domäner. I Noés film är det tiden som är irréversibel, oåterkallelig, det skedda saknar rewind. Filmen, däremot, spelar upp sin handling i omvänd ordning, sekvens för sekvens. Först urladdningen, sedan missdådet, sedan den uppsluppna festen, och så den pratsamma tunnelbaneturen dit, och så den vardagsidylliska prologen. I den ordningen blir också filmen mer och mer "vanlig", och med vanlig menar jag helt enkelt uthärdlig: färger, röster, repliker, rörelser – som man avlyssnar och tittar på. Men när vi väl kommit dit, tillbaka till vad som ska föreställa vardagen, faller också Noés film liksom ihop. Den tanke som ska bära inte bara det fruktansvärda våldet utan också insikten, att det i grunden är maktspelet mellan könen, också i sängkammaren och köket och vardagsrummet, som förklarar den dödliga vålsamheten mellan människorna. Och visst, det har ju några tusen författare och filmare och sociologer redan konstaterat några tiotusentals gånger de senaste 50 åren, men för att moraliskt och konstnärligt motivera en ytterligare uppskruvad gestaltning av detta våld krävs mycket mer än vad Noé har att erbjuda. Den förmenta konsekvensen i hans regi framstår till slut som mest fyrkantig. Och lika fyrkantig är den förmenta fördjupningen av karaktärerna som den tillbakaspolade filmen ska tillhandahålla. Vi får inte veta någonting särskilt om personerna, deras ytlighet lämnar inga mänskliga luckor. Noés film liknar en sociologisk dokumentär, men utan att vara det. Göran Sommardal
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista