Enastående bra Detaljer

Två pjäser av Lars Norén; Detaljer och November, ligger till grund för Jonas Frykbergs manus till filmen Detaljer. Handlingen är i korthet en tio år lång relationskarusell mellan fyra människor i Stockholm. Regissör är Kristian Petri.
Musik ur filmen Musik av Johan Söderberg och David Österberg. Det var länge sedan en film arbetade så medvetet med musik och klippning som Petri gör i ”Detaljer”. Johan Söderberg som med Lucky People Center visat sitt handlag med rytmisk klippning, och som i våras blev närmast folkkär med sina klippta gubbar i Kobra i Svt visar nu även sitt geni i en helt annan genre. I Detaljer finns det scener som är närmast tics-artat klippta, långt från de ofta övertydliga jumpcuts som vi annars överöses med. Söderberg klipper rytmiskt, givetvis, och varsamt så att åskådaren till sist mest känner av en lätt stämningsförhöjande förvirring. Noréns Detaljer-manus är tydligt inte skrivet för film och Jonas Frykbergs bearbetning och tilläggen från Noréndramat ”November” ändrar inte på det, men det är ett konstaterande och ingen invändning Dialogbit ur filmen Michael Nyqvist och Rebecka Hemse i en av dialogerna där skådespelarna konstant tycks tala förbi varandra ofta på ett långt ifrån naturalistiskt vis. Dialoger som sedan visar sig sedan vara ett perfekt spunnet nät av trivialiteter eller detaljer, av dödslängtan och fruktan, kärlekstörst och svek, allt utspelat under 90 talet ofta med en flimrande tv från kriget på balkan i bakgrunden. ”Detaljer” är en uppvisning i vardagens avgrund mellan yta och djup, men den moraliserar aldrig, ställer aldrig lidanden på Balkan mot caffe latten i Stockholm på något förenklat sätt. Det handlar om två par: läkaren och förläggaren som är i 40 årsåldern, Pernilla August och Michael Nyqvist och så författaren och kvinnan som hyser författardrömmar de är runt 30: Jonas Karlsson och Rebecka Hemse. Alla fyra är rakt igenom självklara och briljanta i sina roller, noggrant regisserade, en stel borgerlig Nyqvist med tung stirrande blick mot en Jonas Karlsson tärd av hypokondri, heroin, cigaretter och sprit men nedhälld i mondäna eleganta kläder. Nyqvist återhållna roll är otacksammare och Jonas Karlsson kommer också i centrum och blir, igen, häpnadsväckande exakt. Likt en lätt drogad maniker, någon som på samma gång ser ut att när som helst kunna falla i sömn och vara beredd till rabblande monologer. Även kvinnorna är varandras motsatser, Pernilla August tyst stilla tung inåtvänd, Rebecka Hemse stel, bitsk, likt en vaxdocka med ett digert förråd av sylvassa repliker. Pernilla August har en närvaro som skulle spela omkull mindre skickliga kollegor nu sätter ensemblen i stället varandra i svängning i detta dubbla kärleksdrama satt i en genomdesignad, genomkonsumerad intellektuell övre medelklass där media ständigt bjuder en våldets och krigets fond till samtalen. ”Detaljer” får mig ibland att vilja värja mig, jag drar mig bakåt i biostolen, men mot slutet lutar jag mig istället framåt vill inte missa något av ”Detaljer” denna häpnadsväckande gripande och stilsäkra uppvisning som också är ett efterlängtat exempel på en svensk filmtradition som givetvis pekar bakåt mot Bergman men som förhoppningsvis också pekar framåt, inte bara för svensk film med ambitioner över genrefilmens, utan också för Norén och filmen i samarbete. Kristian Petri har nu visat hur enastående bra det kan bli. Gunnar Bolin
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista