Efterlängtade Sailor och Pekka

Jockum Nordström är bildkonstnär, född 1963, han arbetar mycket med collage och blyertsteckningar, han är illustratör och kanske har ni sett hans ytterst egna musikerporträtt som han bland annat gjorde för Dagens Nyheter 1997 till 1999. Som konstnär har Nordström med sin konturskarpa lätt naiva stil fått ett stort genombrott de senaste åren. Jockum Nordström är också barnboksförfattare och nyligen kom femte boken i serien om Sailor och Pekka ut.
Som jag väntat på att dom ska komma tillbaka och nu är dom här och ska gå till färgaffären, Sailor och Pekka. Och där är ett sånt där vitt hus med veranda där Zelda Fitzgerald skulle kunna sitta i Montgomery och hamnen som ser ut som Rotterdam och några höghus från södra förorterna, kanske eller av Le Corbusier och Werner Aspenström som vaknar till och talar om gamla pinnsoffor och katedraler, barn tunnare än ståltråd. Allt hör ihop, kommer tillbaka, går igen, återanvänds och pekar framåt och iväg i den femte boken om Sailor och Pekka av konstnären Jockum Nordström. Varför därför heter den eller kanske Varför? Därför. Men för att inte bli alltför inkrökt intern ska jag berätta att Sailor är sjömannen och Pekka hunden eller barnbarnet och att dom bor i den där stan där också bröderna Zurbaran och fru Jackson bor. De gör ärenden och går till kyrkan och äter pyttipanna på biljardbaren, tar dan som den kommer. Som läsare och vuxen känner jag mig omedelbart hemma, bland de urklippta bilderna, vardagsföremålen, blommorna, pianot, fåglarna, känner igen och blir lite lugnad i deras sällskap, åtminstone en stund. Och barnen, också, som jag läser högt för. Det har kommit en ny Sailor och Pekka skriker jag, överlycklig, tar udden av glädjen. Inget får ju vara barnens ifred längre. Sen pekar jag på dom små krumma urklippta figurer i marginalen som vi inte såg förra gången vi läste och säger se på lastbåten, den heter Tunisia. Barnen tindrar lite. Sensmoralen är under alltihopa: När man vinner pengar på tipset kan man ge fru Jackson nya tapeter, varför köper man inte godis istället, frågar Pekka, därför, svarar Sailor. Inga utläggningar om att bli en bättre människa, inget uppfostrande, bara därför. Medan de flyttar på fru Jacksons möbler berättar Sailor om alla städerna han jobbat i och de gamla vykorten får komma till användning. Pekka välter nästan en Jonas Bohlinstol och det är alltid kul för kulturtanterna och i förbifarten får man ett recept på tapetklister och får se alla verktyg man kommer att behöva, så det är bara att gå hem till nån annan som behöver få det fint och sätta igång och jobba. Katarina Wikars
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista