"Kvarnland" noveller om krigsturistens kunskap

Under andra halvan av 90-talet jobbade jag själv som journalist i Bosnien och Kosovo och på en av de sista resorna hamnade jag vid ett cafébord i den lilla byn Junik i västra Kosovo.
Vid bordet började en äldre man berätta om hur han och hans familj fördrivits, om de som dött, om allt som förstörts Och för första gången på sex år tänkte jag: "har du inget bättre att komma med, det där har jag hört förut" Mannens eget lidande blev till något relativt, till något som antingen passade in i journalistik eller var helt oanvändbart, och den cynismen blev en varning. I den på svenska nyutkomna novellsamlingen "Kvarnland" vrider och vänder den norska författaren John Erik Riley obarmhärtigt på just frågan om på vilka villkor en berättelse tillåts nå en läsare. Novellerna är precis som i Rileys förra novellsamling på svenska "Vandringshistorier" full av små språkliga experiment Och i scen efter scen skildras hur vår bild av krigen på balkan regisseras efter det behov av berättelse som den som ställer frågorna har. Ofta journalistens eller i det här fallet en dam från utrikesdepartementet som ringer upp kosvanske Ardjan för att få hjälp med den norska politiska hållningen till kriget i Kosovo. "- Berätta för oss, eller berätta för mig, hur står det till. Blir du galen av de ändlösa bombningarna, husen som skakar, rutorna som krossas? Drivs du till vanvett av krypskyttarna och blodet? Och strömavbrotten och matransoneringen och de höga bensinpriserna? Hur upplever du kriget in på huden, och vad vill du att vi ska göra? Vad kan vi på kungliganorskautrikesdepartementet göra för dig? - Jag vet inte om jag förmår svara på det. - Vi behöver din hjälp för att kunna lägga fast den framtida politiken - när bombningarna har tagit slut och det är dags att vända hem. Kom igen nu. Jag ställer frågorna; du svarar. - Kanske. Jag vet inte. - Kom igen nu. Det blir som en lek. Som ett frågeprogram. Jag ställer frågorna; du svarar. Kom igen nu." Ja, kom igen, leverera en berättelse som går att använda, inte bara en berättelse vi hört förut. Själva kunskapen om världen blir i John Erik Rileys texter till ett verktyg för dem som ägnar sig åt att bygga och berika sitt eget liv, ovanpå och med hjälp av berättesler om andra människors lidande, som vore alla berättelser en sorts krigsturism. Och vad kan man då komma ihåg, vad händer till slut med vårt minne, om berättelsen är så bedräglig? I en av Kvarnlands roligare noveller är det enda en intervjuad journalist kan komma ihåg från sina resor i krigets Bosnien att han satt i en bil, i 120 kilometer i timmen, och sjöng med i Madonnalåtar som slumpvis rullade i bilens CD-spelare. Kriget i Kosovo tog slut bara för några år sen, och nu duggar journalisterna inte tätt på de balkanska flygplatserna. Kanske kommer en dom mot Slobodan Milosevic i Haag att helt förpassa Balkan till den europeiska medieglömskan. Fram tills dess är John Erik Rileys "Kvarnland" en riktigt bra minnesbeta. Jesper Lindau
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista