Intolerable Cruelty

Fargo, Barton Fink, The Big Lebowski, Oh Brother - where art thou med flera - ja, dom amerikanska bröderna Coens verklista blir allt längre. Årets film heter Intolerable Cruelty, och som vanligt är det Joel Coen som står som regissör och Ethan Coen som producent, även om dom gör det mesta tillsammans. Måns Hirschfeldt har sett Intolerable Cruelty.
Ja, bröderna Coen fortsätter sitt frejdiga bökande i filmhistorien. Senast var det film-noir i svartvita The man who wasn't there och den minnesgode kommer också ihåg den sorgligt underskattade screwballtragedin Strebern, från 1994. Nya Intorably Cruelty lutar sig också mot 30-tals screwball, men det är ingen pastisch. Den ser helt modern ut och utspelar sig i nutid, men i tema och tonfall har man hämtat mycket från Hollywoods guldålder av rappa komedier. Här finns inte en transportreplik, inte en överflödig scen eller kameravinkel, alla skruvar är hårt åtdragna på den, visserligen krokiga, räls som ska föra George Clooney och Catherine Zeta-Jones i armarna på varandra. För det är kärlek det handlar, så som den ser ut på bio och i Beverly Hills, snarare än i verkligheten. Men att hitta den rätte verkar mer handla om att få tag på en riktig riking att gifta sig med och sen skilja sig från, med pengarna i behåll. Det är förstås en skiljsmässoadvokat som har huvudrollen i sån film. Och det första vi ser av honom är huggtänderna, i närbild på skönhetssalongen. Och blixtrande blekta tänder är George Clooneys ena tillgång i Intolerable Cruelty. Den andra är hans fallenhet för att spela filmstjärna snarare än människa. Både han och Catherine Zeta-Jones har den glans som behövs för en sån här stilövning. Men även om bröderna Coen lånar och leker är ändå filmen omisskännligt Coensk, för dom sneglar inte på vad som antas vara roligt eller kan tänkas gå hem, utan gör som vanligt vad dom själva tycker är roligt. Som att klä ut Geoffrey Rush i hästsvans och Billy Bob Thornton i cowboyhatt - två av dom äkta män som förbrukas av filmens mansslukerskor. Intolerable Cruelty är kanske mer krumelurisk än brödernas bredare satsningar som Oh, brother where art thou - men som kul krumelur bättre än det mesta. Måns Hirschfeldt
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista