KONST

Salvador Dalí är sitt eget konstverk

Om konst och kändisskap och om att göra sig själv till varumärke. Det är ingången när Moderna Museet nu gör en ny stor utställning med den spanske surrealisten Salvador Dalí, född 1904.
   Dalí Dalí med Francesco Vezzoli är titeln på utställningen som egentligen består av tre delar. Den traditionella surrealisten Salvador Dalí med flera av de mest kända tidiga målningarna. Sen den sene Dalí som exploaterar sig själv och ställs ut tillsammans med den unge italienske konstnären Francesco Vezzoli vars konstnärskap handlar om att ödmjukt analysera vår tids gudar. Det vill säga filmstjärnor, kungligheter och andra som till hör jetsetvärlden.

Det börjar som en helt vanlig konsthistorisk resumé. Med några surrealistiska ikoner från 30-talet prydligt i rad på väggarna i ett vitt konstrum. Och så några skulpturer och en grafisk svit från samma period.
   Bilder så reproducerade att man nästan glömt bort att det finns originalmålningar som förlagor. Salvador Dali har väl lite grann blivit en konstnär som det nästan varit skämmigt att tycka om. Dels för hans samröre med Franco. Men också för att det ansetts lite för lättköpt. Lite för vulgärt.

Men samtidigt hör de här tidiga målningarna till ursurrealismen, Innan bildspråket med smältande klockor och märkliga ökenlandskap och ansiktslösa människor vattnat ur sig självt. 
   Och en av ikonerna, Sömnen från 1937, är faktiskt helt fantastisk. En kropp som egentligen bara består av ett enda stort tungt huvud med lika tunga ögonlock, kraftigt böjd näsa och halvöppen mun. Uppstöttat med bräckliga träkryckor för att inte falla ihop.

Från det strama, vita leder sen tre dörrar vidare, eller snarare två. En är en blinddörr. Det är som att gå från strandkanten av en lugn vattenblank sommarsjö, rakt in i en miljonstad.  Eller ett besök i något som påminner om Andy Warhols Factory. Med den viktiga skillnaden att Dalí själv alltid är i centrum här.
   För Dalí älskade framförallt Dalí, något som han ständigt deklamerar inför omgivningen.

Väggarna är purpurröda. Och proppade med allt från kampanjaffischer för franska järnvägen, till reklaminslag i TV, fotografier, tyger, juveler, klänningar, kakel, parfymflaskan med den kända munnen, och ännu fler filmade inslag med Dali från olika TV-program.

Dalí, som just en tidig Warhol, där hela hans liv, hans person, byggandet av hans eget kändisskap är verket.
   Och för att understryka det här med vurmen för jetset och divalater har italienaren Francesco Vezzoli fått disponera en vägg i rummet där han ställer ut sitt eget Olympen befolkat med stjärnor vars liv vi kan följa i skvallerpressen.

Och det är som bollplank till Dalí som Vezzolis bildvärld är med. För att just ge Dalí sin plats där i rampljuset. Det gör den här utställningen underhållande. Och ger Dalís ibland fullständigt gränslöst kitschiga estetik en mening. För det ska glittra, glamma, och märkas.
   Till det roligaste hör filmerna och intervjuerna där Dalís märkliga personlighet kommer fram. Är en sann estradör som medvetet går in i tydliga roller i alla sammanhang. Anarkist och monarkist. Och med långa utläggningar om hur en Dalímustach ska vaxas på rätt sätt.

Cecilia Blomberg, SR Kulturnytt
cecilia.blomberg@sr.se