Kjell Wilhelmsen i Karaokekungen. Foto: Peter Lloyd
Film

Karaokekungen borde abdikerat redan på manusstadiet

Svenska filminstitutets Rookieprojekt har handlat om att satsa på första- och andragångsregissörer för att vaska fram talanger och nu får nu en av de första Rookiefilmerna sin premiär. Karaokekungen är skriven och regisserad av filmdebuterande Petra Revenue. Hon har sin bakgrund inom teatern, som dramatiker på Teater Trixter, Göteborgs Stadsteater, Radioteatern m. fl. Och själv beskriver hon Karaokekungen som en blandning mellan nybörjar-Fellini och Socker-Conny.

Spelfilm, har ju med hela sin trollerilåda egentligen fantastiska förutsättningar för att tänja på berättandet och ta sig fritt flygande friheter. Men ändå är väldigt mycket svensk film fast förankrad i den igenbara realismen.
   Så friskt vågat måste man säga om Petra Revenues vilja att göra film långt från diskbänken. För här kliver det livs levande skyddsänglar ut ur tavlor på väggen och den länge sen länge försvunna Ibiza-Mamman dyker upp ur intet. Andra heter sånt som The Duke eller Svensken Sven. Och så är det då förstås Karaokekungen, eller Pirko som den stackars människan är döpt till.

Efter att flickvännen lämnat Pirko, lämnar han Göteborg och tar ett tåg till en avlägsen station som heter Norröver, och som ligger i nåt slags Aki Kaurismäki-land, och där han ställer sig på karaokescen och sjunger Elvis så alla dånar. Spelet borde kunna börja. Men vid det laget har filmen tyvärr redan ställt inte betalningarna och gjort konstnärlig konkurs.

För bakom idén att göra det hela så himla annorlunda blottas framförallt en okunskap om filmiskt hantverk, hur bilder hänger ihop, hur det ser när en människa lämnar ett rum och går in i ett annat - och vi tror på det. Att det klaffar har ingenting med realism att göra. Nä, det är det som är att skapa illusion. Och den aldrig infinner sig aldrig i Karaokekungen.
   Och att en ensam människa, som gör sig till för att bli omtyck, ändå riskerar  att bara få falsk kärlek, det är väl banalt konstaterande om något, även med absurdistiska förtecken.

Måns Hirschfeldt, SR Kulturnytt
mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".