Eva Birthistle som Saskia och Martin Freeman som Rembrandt i Nattvakten. (Foto:Novemberfilm).
FILM

Greenaway i närkamp med Rembrandt

Peter Greenaway har profilerat sig som en av filmvärldens mest skarpskurna bildmakare, och med sin nya film ”Nattvakten” gör han det bokstavligt, eftersom filmen sin titel av Rembrandts berömda tavla på Rijksmuseum i Amsterdam.

Filmen handlar om vändpunkten i Rembrandts liv 1642, när det från att ha gått mycket bra med karriären börjar gå dåligt, och motgångarna följer slag i slag, något som har mystifierat konstvetare och biografiskrivare. Att hans hustru Saskia dör tar förstås hårt på honom, men kunde färdigställandet av det gåtfulla mästerverket, av kapten Frans Banning Cocqs medborgargarde på excersis, sedermera kallat Nattvakten, ha haft något att göra med att det började gå trögt med beställningarna?

Det tror i alla fall Peter Greenaway som iscensätter en ohyggligt komplicerad konspirationsteori i sedvanligt myllrande tablåstil. Han är alltså tillbaka i samma 1600-tal som den sensationella debutfilmen ”Tecknarens kontrakt”, och det bildmässiga överdådet är här stiliserat i mycket artificiella teaterlika miljöer, med massor av statister, långa kameraåkningar och täta verfremdungseffekter med tal rätt in i kameran. Samtidigt finns den typiskt Greenawayska dubbelheten här, både det kyligt registrerande, nästan cyniska draget och dom fysiska, kroppsliga och inte minst sexuella uttrycken. Allt får vi här i ett förbarockt överdåd, och skådespelaren Martin Freeman är dessutom väldigt lik Rembrandt.

Karsten Thurfjell, SR Kulturnytt

karsten.thurfjell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".