Ngwatilo Mawiyoo är mångsysslare. FOTO: Stockholms Poesifestival
litteratur

Ngwatilo på jakt efter vardagen

Stockholms Poesifestival får i år celebert besök från Kenya. Både i form av dramatikern Shalja Patel och poeten, skådisen och musikern Ngwatilo Mawiyoo.
Kulturnytt träffade Ngwatilo och pratade om poesi och politik.

Ngwatilo läser sin dikt Love poem no. 1. En kärleksdikt, men som snuddar vid det politiska: den korrupta kenyanska polisen, otäcka gamla gubbar och vikten av att äta grönsaker.

Nwgatilo är en mångsysslare som föredrar att kalla sig för performancekonstnär. Hon beskrivs som en del av den efterkoloniala, urbana, unga, afrikanska generationen.
   Nwgatilo säger förundrat att alla vill prata med henne om våldsamheterna i Kenya efter valet 2007, att hon ibland känner sig som en krigskorrespondent. Men som i kärleksdikten, är det det vardagliga som hon vill åt just nu, de små saker som skapar identitet, stolthet och drömmar.

 – Vår generation saknar drömmar, och det är det mest tragiska av allt, för då är man berövad möjligheten att skapa nytt, säger Ngwatilo.

Som 80-talist har Nwgatilu inga egna erfarenheter av självständighetskampen. Kenya blev självständigt från Storbritannien 1963. Hon tillhör en generation i ett glapp, säger hon. Den som växte upp i det självständiga Kenya med gratis mjölk i skolan, men där alla som studerade på högre nivå, gjorde det utomlands. Hon tycker att den unga generationen inte har något särskilt kenyanskt att identifiera sig med.

 – Kenyaner läser mer Sidney Sheldon är inhemska författare, säger Ngwatilo. Men det börjar förändras. Bland annat tack vare passionerade förläggare, och så den litterära tidskriften Kwani?, Kenyas största, där hon själv är återkommande skribent.

Som musiker försöker Ngwatilo sy ihop en massa referenser, för att skapa något som kan uppfattas som kenyanskt.
   Låten Flag and Future, blev Ngwatilos bidrag till fred och försoning efter valets blodiga efterspel 2007. Med den ville hon utvidga betydelsen av den kenyanska flaggan och med det: identiteten. 
 – Jag trodde ju inte att folk skulle kasta sina vapen för att jag gjorde en sång, det är inte mycket, man gör vad man kan, säger hon.

Sofia Olsson, SR Kulturnytt
sofia.olsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".