Östis eller västis?

Nej, i diminutivkampen kommer svenskan obönhörligt långt efter tyskan. Här älskar man att lägga till ett "chen" eller "lein" efter ett substantiv även i lägen där man inte alls menar något som är litet.

"Käpp" heter "Stock" och i går var jag på ett möte där man kunde träffa människor från stadsdelarna Kreuzberg och Friedrichshain som berättade om sina erfarenheter av 9 november 1989. "Ursäkta jag ska bara lägga min Stöckchen här". Sa damen med käppen som satte sig bredvid mig.
   Eftersom det var någon kvart kvar till showen (OK – samtalen) skulle börja så lekte jag "om-jag-var-en-översättareleken". Alltså: om detta var en scen i en roman – vad sa då damen bredvid mig?

Knappast: – Jag ska bara lägga min lilla käpp här. Ännu mindre: – Jag ska bara lägga min käppsing här. Inte riktigt: - Jag ska bara lägga käppis här. Jo, om hon nu hade ett namn på käppen - varför inte. Nej, det skulle nog få bli: – Jag ska bara lägga min käpp här. Helt utan att ta hänsyn till "chen". På svenska använder vi inte diminutiv på det sättet.

Man stöter ofta på dessa former och jag antar att de finns där för att skapa en mer informell stämning. En liten skämtsamhet som kanske kan jämföras med ett extra leende, en skämtsam stånkning eller vad vet jag. Parentetiskt minns jag en kollega en, som jag själv, före detta Tysklandskorrespondent som älskade att översätta det rätt grova okvädingsordet Arschloch bokstavligt med … ursäkta: rövhål.

Jag påpekade en gång att det nog var en felaktig översättning om man ser till valören av ordet. Joschka Fischer är t.ex. känd för att han under sin rutigaskjorttid i Förbundsdagen en gång (1984) kallade talmannen för just Arschloch. I och för sig "Med all respekt herr president men ni är ett Arschloch."
   Nej han sa faktiskt inte R*hål (en gång i skrift får räcka). Helt enkelt för att det är så mycket grövre på svenska. En bokstavlig översättning blir lika befängd som att översätta "fucking" med "knullande". Jag bestämde mig när jag var korrespondent att om jag skulle behöva översätta det relativt frekventa Arschloch så var "skithög" det som kom närmast. Andra förslag mottaget tacksamt.

Att översätta svordomar är svårt. Man kan förolämpa långt värre än man tänkt – eller långt mindre om man inte behärskar språket perfekt, jag svär aldrig på tyska.

Om översättarleken börjar gå i stå kan man fortsätta på ungefär samma linje: När skall man börja dua varandra i en svensk roman som översätts till tyska (eller franska som faktiskt numera är de mest konservativa ni-sägarspråket). Jag träffade en översättare från svenska till tyska som berättade om hur svårt det var. I en svensk roman från nittiotalet förekom t.ex. en kärleksaffär mellan en läkare och en kvinnlig patient. Romanen var skriven i jagform ur kvinnan synvinkel och från första scenen hade doktorn bara ett förnamn. Översättaren kontaktade författaren och sa att det går inte – En patient som är förnamn med sin doktor, det innebär att de redan legat med varandra. Författaren svarade – Men han har inget efternamn!

Så – resultatet är att i den tyska översättningen fick denne doktor ett fint svenskt efternamn. Låt mig gissa på Lundström. För det signalerar trygghet, gransus och ömsinta händer för en tysk läsare.

Ett ämne för ännu en bloggning – vad står namn för? Vad säger namnet Vergéus t.ex. som Bergman hade pippi på att använda? Och vad säger namnet för en japansk tittare? Får redas ut en annan gång.

Gunnar Bolin
gunnar.bolin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".