Skyldiga? (Foto Novemberfilm)
FILM

Lysande lektion av Greenaway

I sin dokumentärfilm ”Rembrandts anklagelser” kommenterar och fördjupar Peter Greenaways sin analys av konstnärens sista stora tavla ”Nattvakten”. Det var också ämne och titel på hans spelfilm som hade premiär förra veckan.

Det har blivit en helt lysande lektion i konsthistoria, menar vår recensent.

Även tränade biobesökare kan nog uppfatta Peter Greenaways spelfilm ”Nattvakten” som i tätaste laget, och denna ackompanjerande dokumentär signalerar att han själv drabbats av samma insikt. Det behövs helt enkelt en ganska omfattande förklaring, och i ”Rembrandts anklagelser” undervisar Greenaway på ett nästan överdrivet pedagogiskt sätt om den intrikata vägen till målningens färdigställande.

Rembrandts berömda tavla på Rijksmuseum i Amsterdam markerar ju vändpunkten i hans liv 1642, när karriären vänder och uppdragen börjar bli färre och färre. Greenaways tes är att det gåtfulla mästerverket, föreställande kapten Frans Banning Cocqs medborgargarde på excersis, egentligen skildrar en mordkomplott som Rembrandt ville avslöja.

Man kan också se det som att Greenaway velat pröva två olika iscensättningar av denna komplicerade konspirationsteori. I spelfilmen använder han teatrala tablåer i sedvanligt myllrande stil, men ganska rakt filmade. I dokumentären öser han däremot på med den digitala filmteknikens alla tricks. Motiven levereras i skiktade ytor, där allt tycks kunna manipuleras och förvrängas, och mitt i bilden dyker den oavbrutet föreläsande Greenaway upp. Han är som vanligt verbal, visuell och briljant när han berättar om bildspråk, seder och bruk i 1600-talets Holland, och det är sällan jag känt mig så berikad av ren och skär kunskap.

Det enda som stör mig är hans gnäll om att dagens människor är helt textinriktade och inte kan läsa bildspråk som man gjorde då. Nähej. Och hur mycket förstår vi om vi läser 1600-talstexter av Skogekär Bergbo, eller varför inte Shakespeare i original?  Flera undersökningar visar att dagens äldre och yngre generationer har otroligt sofistikerade sätt att tolka vårt samtida bildspråk, så varför ska vi kunna barockens vanitasmotiv utantill? Där tycker jag, kort sagt att Peter Greenaway talar i nattmössan.

Karsten Thurfjell

karsten.thurfjell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".