Sonja Ahlfors och Joanna Wingren som Leena och Åse i Svinalängorna, i regi av Michaela Granit. FOTO: Jan Ericsson
TEATER

Högljutt i Svinalängorna

När Susanna Alakoskis Augustprisade roman Svinalängorna blir teater är fyra teatrar inblandade: Wasa Teater och Blaue Frau från Finland; Uusi Teatteri och Riksteatern från Sverige. Samarbetet över landsgränserna är det första i sitt slag. Urpremiären ägde rum i finska Vasa i september. I lördags var det svensk premiär i Svinalängornas hemstad Ystad.

Alkoholen blev förstås ingen objuden gäst för den nyinflyttade finska familjen i Fridhem, trots hyrestanten Britta Åsnefittas noggranna uppmaning. Det vet alla som har läst Svinalängorna.
   Teateröverföringen gör Susanna Alakoskis bok rättvisa på många punkter. Men tyvärr inte alla. 

Som roman är Svinalängorna en mycket komplex och tragisk uppväxtskildring, som samtidigt som den handlar om invandrat utanförskap i 70-talets miljonprogramsvagga, skulle kunna utspelas idag. 
   I den här teateruppsättningen blir alkoholmissbruket med all rätt huvudtema, i denna den värsta av vinklar: ur barnets ögon. Men det sker lite på bekostnad av personporträtten och fördjupningen av klassproblematiken.

Föräldrarna känns orättvist reducerade till "alkoholister från Finland". Dom pratar inte så mycket om hur dom mår, utan super och slåss - och svär på finska.
   Leena och kompisen Åse har redan från början rymt hemifrån och blickar episkt tillbaka från sina sovsäckar, omgivna av en vackert projicerad lövskog mot rispapperstunna scenografiväggar.

Den tredje vännen i gänget, Riita, är struken, men det är inte henne jag saknar mest i föreställningen, utan förlusten ligger i dom små insprängda humoristiska ursäkterna av crazy schablonscener, som säkert är tänkta som publikens andningshål, för att man ska orka stå ut med den gestaltade tragedin, men som blir ganska irriterande i ett redan högljutt men allvarligt menat in your face-spel. 

Och eftersom denna historia om utsatta barn och trasiga vuxna aldrig verkar få något slut i vårt samhälle, är det kanske ändå rätt att bullra på som de gör här. Att inte försöka få publiken att falla i gråt utan att låta Leena och Åse vråla ut sin förtvivlan över rampen och använda föreställningen som attackplan för fortsatta diskussioner. 

För vill man vila i en mer nyanserad historia och känna tårarna rinna kan man ju alltid läsa om boken.

Cecilia Djurberg, SR Kulturnytt
cecilia.djurberg@sr.se

Svinalängorna av Susanna Alakoski

i dramatisering av Marina Meinander
Regi: Michaela Granit
Scenografi: Karin Lind
Kostym: Teija Fontell
Medverkande: Sonja Ahlfors, Joanna Wingren, Annaleena Sipilä, Jari Nissinen, Eva Millberg, Niklas Åkerfelt
Turnéinfo: #link=163916#

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".