Pavel Lungin (AP Photo/Mikhail Metzel)
film

Tsaren - rysk kassasuccé

I Ryssland har en av de på förhand mest omsusade långfilmerna, bland annat efter tidigare visning vid årets Cannesfestival, nu äntligen nått biograferna. Bara några dagar efter premiären står det klart att den nya filmen om Ivan den förskräcklige kommer att bli en av årets stora ryska kassasuccéer på bio. Men filmen Tsaren har inte alls samma känsliga anknytning till dagens ledarskap som liknande projekt hade under till exempel Stalin-tiden.

Det är en skådespelarduell som den ryska biopubliken längtat efter: Pjotr Mamonov, den gamle experimentrockmusikern som blivit de udda filmrollernas mästare, gör Ivan den förskräcklige mer livsfarlig än galen och Oleg Jankovskij, en av rysk films stora, spelar rysk-ortodoxa kyrkans överhuvud Filipp. Det här blev Jankovskijs sista roll eftersom han gick bort tidigare i år och det är en lysande skådespelarinsats men en film som recensenterna har svårt att hylla hur mycket de än försöker.

Rossiiskaja Gazetas Valerij Kitjin skriver att det är modigt av regissören Pavel Lungin att ge sig i kast med ett filmtema som är så starkt förknippat med Sergej Eisensteins klassiska filmsvit från Stalin-tiden. Eisenstein lyckades hålla sig på mattan i den heroiska första filmen från 1944 men redan uppföljaren visade en maktgalen paranoid Ivan med alltför stora likheter med Stalin. Del två förbjöds och har kunnat visas först långt senare. En tredje del påbörjades men det lilla som filmades förstördes av den sovjetiska censuren.

Pavel Lungin gör i Tsaren inga tydliga försök att dra paralleller mellan historien och dagens politiska situation i Ryssland. Men Kommersants filmkritiker Michail Trofimenkov tycker att det trots allt är goda nyheter att det görs en storfilm i Ryssland där staten inte har beställt ett budskap om maktens och kyrkans roll i samhället.

Däremot är Kommersants kritiker tveksam till filmens sätt att kombinera extremt våld med filosofiska betraktelser. "Det är möjligt att problemet handlar om att det inte går att vara både lite Tarkovskij och lite Pasolini på samma gång" skriver Trofimenkov som i Tsaren ser drag av både Andrej Tarkovskijs Yttersta domen och Pier Paolo Pasolinis Sodoms 120 dagar.

Men om publikrusningen till de ryska biograferna håller i sig är det kanske en kombination som tilltalar den ryska publiken.

Fredrik Wadström, SR
fredrik.wadstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".