Krönika

Toppa laget, Nationalmuseum!

Konst och korv och varför inte en kanon? I veckans krönika önskar sig Måns Hirschfeldt ett nytt Nationalmuseum efter renoveringen.

Vilka förväntningar kan man ha på Nationalmuseum? Ja, de som inte har åldern inne för att uppskatta Caspar David Friedrich storhet, de vill ha korv, och där har faktiskt museet bättrat sig på sistone. Mm, så ska det finnas en bra shop, och en vettig handikappentré. Och själv tycker jag att det är på sin plats med lite pompa också, skryt och bladguld och kolossalformat, men det är en läggningsfråga.
   Men själva kärnverksamheten då?

Frågan är aktuell eftersom Fastighetsverket vill att regeringen, innan årsskiftet, bestämmer sig för hur det blir med den renoveringen av museet som i sådana fall kan komma i gång nästa år. I det ursprungliga förslaget från Fastighetsverket skulle museet vara stängt i 7 år, det skulle kosta minst 775 miljoner kronor, och vi skulle få ett museum som inte lämpade sig för tillfälliga utställningar. Vilket ju var helt galet, med tanke på att de tillfälliga utställningarna ofta varit väldigt bra på senare år. Caspar David Friedrich-succén är bara en raden. Sen reviderades förslaget efter att kulturministern slagit bakut.

Men de ofrånkomliga renoveringsbehoven har ändå i mångt och mycket kommit att överskugga en annan diskussion: vad vi ska ha ett Nationalmuseum till? Det har pratats väldig mycket stjärterum och väldigt lite hjärterum.

Idag tävlar Nationalmuseum i många grenar utan att vara särskilt bra i någon. Designavdelningen är lika upplyftande som väntrum och lika upplysande. Salen med fransk 1800-tals konst har varit slöseri med utrymme flera år, med norra Europas sämsta Manetmålning som främsta pinsamhet. Och mycket av den svenska konsten är tanklöst hängd huller om buller. Att museet är för litet för sitt uppdrag kommer ingen renovering i världen lösa.

Så varför inte toppa laget? För det finns ju ett område där Nationalmuseum utan konkurrens skulle kunna ta guldmedalj: den svenska konsthistorien förstås, som i förvånande stor utsträckning idag står i magasin. Upp med det på väggarna - om man sen hänger det tematiskt, eller kronologiskt eller i storleksordning är mindre viktigt, hitta en berättelse som funkar och som känns angelägen.

Om ni tycker att det här låter misstänkt likt en kanon med svensk konst på parad så låt gå för det - då är jag kanonkramare - och med Midvinterblot på väggen är väl skadan redan skedd?Mest av allt behövs ett sammanhang, som Midvinterblot eller Karl XII:s likfärd kan förstås utifrån. Ingen har bättre förutsättningar att göra det än just Nationalmuseum. Och ingen annan kommer göra det.

Måns Hirschfeldt, SR Kulturnytt
mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".