Salman Rushdie. FOTO: Greenfield-Sanders
litteratur

Rushdies ljuva satir över fåfängan

Förtrollerskan från Florens, så heter den numera i USA boende författaren Salman Rushdies tionde roman sedan debuten med Midnattsbarnen, och den sjunde sedan hans hett omstridda Satansverserna.
   Denna gång är det 1500-talets adelsintriger i Indien och i Italien, och en berättelse om världens vackraste kvinna, som binder ihop Rushdies käraste tema om öst och väst.

"Högst välsignade väsen", "härskare över allt som är", "sammanförare av alla varelser", "sublima strålglans", Indiens stjärna", "ärans sol" och "människosjälars herre."

Så tilltalas han gärna, den indiske kejsaren Akbar, en av huvudpersonerna i Förtrollerskan från Florens. En formidabel huvudperson denne Akbar, fåfäng, sensuell, grym och förtjust i nya blanka tankar. En melankolisk soldat med begynnande fetma som drömmer om ett tempel byggt i tältduk. Därinne skall allt få luftas fritt, allt ifrågasättas. Särskilt gudarnas makt över tanken.
   En anarkistisk humanistdröm som skrumpnar när tygtemplet fylls av de träiga käbblet mellan två lag, här vattendrickarna mot vindrickarna, sådär som det lätt blir med stora frihetsideer.

På andra sidan världen växer tre gossar upp i Lorenzo Medicis Florens. En blir Machiavelli, en blir general och en ofrivillig upptäcksresande. Dessa tres öden vävs in i kejsar Akbars liv via myten om världens största skönhet. En moghulprinsessa som med tiden blir "förtrollerskan av Florens".
   Narcisismen är annars huvudperson och lekboll för Rushdie. Även språket smickrar sig själv och skojar väl ändå måste man anta med själva dyrkandets konst. För alla bokens halvt verkliga, halvt drömda kvinnor, de som enbart beskrivs som sidenlent kött, erotisk fingerfärdighet och svarta ögon, de skulle ju annars vara direkt olämpliga skildringar av människor.

Men det som gör denna historia så älskansvärd är att inuti detta på något vis fulländade sagospråk, helt oblygt byggt av vita hjortar och feta kurtisaner uppstår små torra öar av vardag. Ett ensamt tomt älskarinnespöke i kejsarens palats och scener från det tvärtjuriga hemmalivet hos den triste Machiavelli vrider sockret ur berättelsen och får författarens sarkastiska empati att till sist landa hos de gudalikas vanliga fula fruar.

Det är ljuv satir över fåfängan. Ännu bättre än namnet Rushdie låttit kejsaren ge sin finaste swimmingpool, den som kort och gott kallas, bassängen utan like.

Jenny Teleman, SR Kulturnytt
jenny.teleman@sr.se

Förtrollerskan från Florens är översatt till svenska av Hans Berggren.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".