Hulda Björk Garðarsdóttir som Anne Truelove. FOTO: Malin Arnesson
opera

Spelet rucklar - musiken kör i diket

En av operavärldens få unga klassiker, Stravinskijs Rucklarens väg från 1951, har gjorts i fler uppsättningar än någon annan opera skriven efter Puccinis död.
   Den senaste uppsättningen står Malmö Opera för.

Det handlar om att sälja sin själ till djävulen. I stället för att flitigt arbeta låter unge Tom Rakewell de plötsligt ärvda pengarna flöda och han glömmer dessutom bort sin stora kärlek Anne Truelove.
   Rucklarens väg sätts upp på Malmö Operas stora scen och produktionsteamet med regissören Nils Poletti är hämtat från TUR-teatern i Stockholm som i och med det gör operadebut.

Och det gör de med en lekfull attack.

Stravinskij skapade sin moralitet i en neoklassisk stil med mycket inspiration från mästaren Mozart och gravyrer av 1700-talskonstnären William Hogarth. Musiken är lättlyssnad men svårsjungen.

Poletti gör precis som Stravinskij själv – han leker med stilarna, skruvar humorn och går blixtsnabbt från distans till medkänsla. Första akten är en pastoral "Drottningholmsteaterpastisch" där scenografin är enkla platta bilder av buskar och rådjur med ögon som lyser starkt.

Sen går föreställningen på ett alldeles naturligt sätt vidare in i ett 1900-tal där Nikola Matisics Tom Rakewell och hans djävulusiske vapendragare Nick Shadow, spelad av Bengt Krantz, klär sig mer och mer i glitter och sprayade peruker, den skäggiga damen är hårig över hela kroppen medan Toms älskade Anne, Hulda Björk Gardarsdottir, klär sig i lusekofta och foträta skor.

Det blir aldrig tråkigt, de roliga krockarna fördjupar och förtydligar moraliteten, men den musikaliska sidan har både svårt att hänga med och nå ut. Det beror på två saker: De snabba infallen och Malmöoperans akustik.
   Om musiken ska följa de tvära kasten krävs ett tufft, snabbt och skarpskuret orkesterspel. Dirigenten Staffan Larson jobbar fram det, men alla på scenen och i diket klarar inte av det – det brister i artikulation både här och där.

Några är bättre sångare än skådespelare, andra spelar mera lustfyllt men tvingas räkna Stravinskijs udda takter och glömmer så bort att sjunga bra. Och med Malmöoperans erkänt svårjobbade akustik blir balansen fel, orkestern dränker sången.

Så: teatermässigt är det fest, musikaliskt är det helt okej. Faktiskt är det så att de som lyssnade på P2:s direktsändning fick en bättre musikalisk upplevelse än vi i salongen.

Per Feltzin, SR Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

I Nya Vågen tisdag 24 november 14.03 och onsdag 25 november 18.15 diskuteras Rucklarens väg.

Rucklarens väg av Igor Stravinskij

Libretto Wystan Hugh Auden / Chester Kallman
Dirigent Staffan Larson
Regi Nils Poletti
Scenografi Anne Hellandsjö
Koreografi Hege Tvedt
Kostym
Siri Carlheim Gyllensköld
Maskdesign Linda Sandberg
Ljus Markus Granqvist

Medverkande
Tom Rakewell Nikola Matišić
Ann Trulove Hulda Björk Garðarsdóttir
Nick Shadow Bengt Krantz
Baba the Turk Emma Lyrén
Mother Goose Ethel Schelin
Father Trulove
Daniel Hällström
Sellem
Rickard Söderberg
Keeper of the Madhouse Thomas Hildebrandt
Skådespelare Keijo J. Salmela

Malmö Opera kör och orkester

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista