JULKALENDER

Lucka 13: Lotta Lotass - en författare i 00-talets parallella universum

Kulturnytt sammanfattar 00-talets kulturhändelser och fenomen i 24 luckor. Maria Edström om Lotta Lotass, som debuterade 2000 och tar plats i Svenska Akademien i slutet av 2009. Ett egensinnigt författarskap i ett 00-talets parallella universum.

 ”Ser du stjärnan i det blå?” Om Benjamin Syrsa var ett rum – över det talade författaren Lotta Lotass på Forum – nutidsplats för kultur i Stockholm som nyss hade en helkväll om Lotass författarskap.

Benjamin Syrsa, som är en av Lotass idoler, var ett rum som var ljust och skillrande, glansigt och kvillrande. Rumsbeskrivningen knyter an till Lotass senaste roman Svart sol som består av 342 rumsbeskrivningar som läsaren kan vandra mellan i olika banor. Egentligen skulle hon beskrivit sig själv om hon vore ett rum, men blygheten blev henne övermäktig.

Lotass debuterade 2000 med Kallkällan och har under 00-talet gett ut romaner, pjäser, hörspel och webBtexter i en aldrig sinande ström och tar nu strax plats i Svenska Akademien. Det är som om hon vistats i ett parallellt universum till det 00-tal så fyllt av gapiga trivialiteter, geschäft och bodknodderi.

Själv har hon skapat sina egna litterära verkligheter om hjonen på hemmet, om de sovjetiska kosmonauterna, om de stora redwoodträden, om första världkrigets skyttegravar. Det handlar ofta om konkreta, faktiska ting, jordbruk, hantverk, gruvor, rymdbaser, anläggningar, men samtidigt vet man aldrig om allt detta kanske egentligen utspelas inuti ett dårhushjons hjärna, i en oljemålning, i ett gammalt fotografi eller på en filmremsa.

Språket finns ständigt i en rytm som liksom utgår från tingens ljud, som tex i pjäsen Dalén hörs omkvädet ”Klipp, klipp” om fyrens ljus. En del verkar tycka att Lotass är för abstrakt och anspråksfull, men då har man missat den kärleksfulla omsorg hon lägger i varje beskrivning av människor och platser. Som i webprojektet Hemvist om de stora sinnesjukhusen och dess människor:

”Intagen den 13 december. Orolig. Har under de senaste fjorton åren oupphörligt arbetat med konstruktion av en perpetuum mobile, av evighetsmaskinen. Enligt samstämmiga uppgifter från vittnen har detta arbete slukat all hans tid och det har varit mer regel än undantag att han arbetat hela nätterna igenom. Det sägs att han har spenderat en ansenlig summa pengar i sina försök att lösa denna uppgift. För en kort tid sedan ansökte han om ett understöd för att med hjälp av detta kunna färdigställa och slutgiltigt patentera sin maskin. Har även i övrigt haft en återkommande mani för att spekulera. Säger nu att han känner hur hans tankar stöter emot och blir stående stilla. Säger att hans tankar häftar vid omgivningen eller häftar vid väggar och vid möbler och att han inte kan lösgöra dem utan tvingas stå helt stilla tills detta häftande självt går över.”

Det mycket kapabla och det mycket svaga möts, förblandas och samexisterar ständigt i Lotass författarskap – ett författarskap som liksom skapar om världen och gör den lite helare.

Maria Edström, SR Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se