JULKALENDER

Lucka 19: Indiefilmen växer upp

Kulturnytt sammanfattar 00-talets kulturhändelser och fenomen i 24 luckor. Clara Törnvall tar fasta på en premiär vid Sundancefestivalen 2005: The Squid and the Whale.

90-talet var den amerikanska independentfilmens årtionde. Larry Clark erotiserade tonåriga skejtare, Whit Stillman tog sig an Manhattans unga uttråkade bourgoisie och Kevin Smith speglade slackerkulturen genom sina Star Wars-besatta butiksbiträden. Ungdomen var evig i de här filmerna, och referenser viktigare än relationer för huvudpersonerna.

Efter hand förändrades scenen och independent blev en stil, en genre med egna krav och klichéer. Och nu hade slackern blivit deprimerad. Ofta handlade filmerna om en ung livstrött man som återvände till sin barndoms småstad, där en påstridig tjej i virkad toppluva hjälpte honom tillbaka till sig själv. Men särskilt mycket mognare blev han aldrig.

Men så kom Noah Baumbach och rensade bort infantilism och ironisk distans. Hans filmer The Squid and the Whale och Margot at the Wedding var iskalla familjedramer där egotrippade New York-intellektuella använde sina barn som slasktrattar för all sin småsinta avundsjuka. Smartness hade bytts ut mot emotionell intelligens. Och 00-talet blev årtiondet då den amerikanska independentfilmen äntligen blev vuxen.

Clara Törnvall, SR Kulturnytt
clara.tornvall@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista