JULKALENDER

Lucka 20: Om att komma bort - igen

Kulturnytt sammanfattar 00-talets kulturhändelser och fenomen i 24 luckor. Och Katarina Wikars köper en ny mobiltelefon.

Helt plötsligt har jag en GPS i min mobiltelefon. Så jag inte ska komma bort någe mer. Det var ungefär tio år sen som människor i ens omgivning tvångsmässigt började att positionsbestämma sig. De satt med sina mobiler på bussen och berättade för nån stackars människa på andra sidan var dom var någonstans och när de skulle vara framme. Jag är vid Fridhemsplan framme om tre minuter.
   Det här hade inte varit möjligt tidigare, innan mobilen, då var man bara nånstans mittemellan, och ingen visste riktigt var och när. Förr eller senare dök man upp.

Den nya tekniken skapade detta behov och nu måste alla hela tiden berätta var dom är nånstans för sina närmaste. Och sen kom GPS:en till råga på allt. Så man inte ens kan säga längre att man gick vilse en stund på vägen. Jag tog åt helt fel håll går inte att komma undan med längre när alla har GPS i mobilen.

På facebook berättar alla för alla vart dom har varit och vart dom ska, så det inte ska råda någon tveksamhet längre. Ingen får längre komma det allra minsta bort. Vi lever i ett självförvållat transparent samhälle, där vi blivit våra egna övervakningskameror. Man kan bara hoppas att medmänniskorna inte riktigt bryr sig, att de har fullt upp med att berätta var dom själva är nånstans. Det kanske är dags att stänga av GPS:en och åter fylkas i de gamla mellanrummen på 10-talet.

Katarina Wikars, SR Kulturnytt
katarina.wikars@sr.se