JULKALENDER

Lucka 22: Om julkalenderns roll under det gångna decenniet

Kulturnytt sammanfattar 00-talets kulturhändelser och fenomen i 24 luckor. Karsten Thurfjell öppnar en metalucka.

När nu nedräkningen närmar sig sitt slut och luckorna börjar tryta – är det dags att se sanningen i vitögat: julkalendern har blivit en svensk kulturfaktor att räkna med – inte minst på kommunal nivå. I stort sett varje svensk kommun med självaktning har under 00-talet skaffat sin egen (med betoning på egen) julkalender. Dvs man gör på sitt eget speciella sätt, och om man ser hur yngre tv-fostrade generationer tolkar det hela, verkar själva begreppet vara i gungning.

I Linköping betyder numera ordet julkalender ”berättelse i 24 delar”, i det här fallet skådespelet ”Mysteriet på De la Gardiegymnasiet”. I Luleå gör man samma vantolkning och ger en ”levande julkalender” i Stadsparken med skådespelare.

Som om inte själva lucköppningen var det viktiga! En julkalender är en dubbelklistrad papperstavla med luckor som man ska öppna, ingen jävla julsaga!

Och det är helt OK att använda kommunens hemsida, som Kungsbackas miljöjulkalender med ett nytt miljötips för varje dag, eller i Bromölla, med ett stycke daglig behjärtansvärd information, och för all del som i Karlskrona, där Julkalendern görs av Biblioteket, som hör och häpna – levererar ett lästips för varje dag, ungefär som i Helsingborg där man tävlar i Helsingborgskunskap.

Men vackrast är ändå dom analoga julkalendrarna, som Rådhusets fasad i Örebro. Varje fönster en lucka med en ljuslåda med ett konstverk som tänds varje dag. Det är vackert, enkelt, slagkraftigt och med hög konstnärlig halt. Och den kan förstås också ses på nätet: www.radhusetsjulkalender.se.

Karsten Thurfjell, SR Kulturnytt
karsten.thurfjell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista