Lisbeth Salander, piercad och nitad som en läderklädd nåldyna
Film

Pratigt och trevligt tredje Millenium

Luftslottet som sprängdes, så heter den tredje boken i Stieg Larssons Milleniumserie och där av följer att det också är titeln på den tredje filmatiseringen. Den var precis som föregångaren egentligen tänkt som TV-serie, men de enorma framgångarna ändrade på de planerna. Så idag är det biopremiär och Salander och Blomkvist ska än en gång utmana överheten.

En timme in filmen leker jag med tanken att blunda fram till slutet och se om jag ändå förstår precis vad som händer, och det hade nog gått bra, för det pratas nåt så förjordat att det stundtals liknar ljudboken mer än en film.

Nä, det är inte förrän Lisbeth Salander kliver in i rättssalen, i full stridsmundering som det händer nåt - visuellt. Och hon är magnifik i sin mohikanfrisyr, och piercad och nitad som läderklädd nåldyna. I rätten ska det avgöras om hon skyldig till mordförsök och om hon än en gång ska överlämnas till slemme psykiatrikern med det fantastiska namnet: Teleborian. Samtidigt som mästerjournalisten Blomkvist försöker avslöja den hemliga grupp inom statsapparaten som en gång lät spärra in den då 12-åriga Salander.

Det är mer TV-serieupplägg än det liknar långfilm och det är på sätt och vis ändå är en fördel - dramaturgin blir en annan än den konventionella, det är obegripligt till en början, men filmen hittar efter hand en behaglig lunk - och Nykvist och Rapace får den här gången stå tillbaka i huvudrollerna. Det här mer en kollektivberättelse och ja, kanske därav det oavbrutet månghövdade pratandet.
   Men om nu miljoner människor världen över ska se den här filmen är det ju roligt att så många svenska skådespelare får lite internationellt stjärnljus. Ett exempel bara: Niklas Falk - är inte han vår just nu underbaraste genreskådespelare? Skarpskuren som en stridspilot och saklig som en ordbok.

Och till sist: rättegångsscener på bio, aldrig fel i mina ögon, så även om det här kanske inte är någon film att yvas över, så har jag ändå rätt trevligt, i hela två och halv timme.

Måns Hirschfeldt, SR Kulturnytt
mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista