Hertigen av Mantua (Jonas Durán) och Rigoletto (Peter Kajlinger). Foto: Öyvind Lund
opera

Rigoletto naket intressant i Karlstad

Värmlandsoperan har haft operapremiär. Samtidigt som man spelar musikalen Sunset Boulevard på stora scenen satsar man på opera på den lilla scenen Spinneriet. Men det är inte vilken opera och vilken föreställning som helst. Ett ungt tyskt produktionsteam vann en stor europeisk opera-uppsättnings-tävling, The Ring Award, och Värmlandsoperan knöt snabbt dem till sig för en hel produktion av Verdis opera Rigoletto. I går kväll, 1 december, var det premiär i Karlstad.

De spelar hela Rigoletto, utan strykningar, för bara tretton sångare, fem pianon och en flöjt, en klarinett, en oboe, en fagott och en viola. Det är allt.

Och musikerna deltar i skådespeleriet, kastar sig undan så notställen flyger när det blir slagsmål, de har ögonkontakt med sångarna, musicerar direkt med dem. Det är en helt fantastisk grundidé som fungerar så bra eftersom den lyfter fram rösterna och på Värmlandsoperans lilla scen hör man varenda liten halvton - och dess betydelse. Och soloinstrumenten blir här helt avgörande för det speciella temperament varje scen har.

Den här musikaliska bearbetningen som Martin Wettges gjort hoppas jag blir spridd över hela operavärlden små scener.

Jonas Duran sjunger Hertigen – han och Peter Kajlinger som Rigoletto har svärtan i rösten och kunskapen att förvalta den och gör kampen mellan dem mycket intressant. Anna-Maria Krawe som Gilda har däremot en hel del instabilitet på höjden – är inte det här svåra partiet lite för tidigt för henne?

Så långt den upplyftande musikaliska bearbetningen. Skådespelet sker i fem olika små nutida rum där mycket pågår parallellt.

Rigoletto handlar om en far, narren Rigoletto och hans dotter. En dotter som förälskat sig vettlöst i faderns arbetsgivare, hertigen – en man som i sin tur inte har några skrupler vad gäller makt och kvinnor.

Men regissören Tobias Kratzer har i sin tolkning gjort fadern till mer än en överbeskyddande far – här har vi en klar incestsituation. Det får konsekvenser för slutet, konsekvenser jag inte ska avslöja. Så mycket kan jag säga att vår medkänsla för Rigoletto minskar drastiskt och det gör vissa scener i operan känslolösa, scener där musiken egentligen talar väldigt mycket om känsla.

Så samtidigt som regin laddar ur operan viss kraft, gör musiken den stark och intressant.

Per Feltzin, SR Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".