Morgon mellan fjällen

Det är rätt märkligt att jag är gammal nog att ha haft en lågstadiefröken som spelade tramporgel och med sprucken röst sjöng Morgon mellan fjällen. Det var en elak kärring som gick i pension några år efter att jag började högstadiet. Lite huvudräkning ger till resultat att hon måste fått sin lärarutbildning på tjugo-trettiotalet. Det märktes. Min elaka fröken hade förstås väldigt svårt att dra jämt med den förfärliga tid som just hon var satt att försöka vrida rätt igen. Det gick sådär.
Det får mig att fundera över det äckliga ordet "paradigmskifte". Sjuttiotalet erbjöd nog ett paradigmskifte som hette duga för religiösa, konservativa gamla skolfröknar. Men nu då? Hur hemmablinda är vi inför vår tids stora förändringar? I går besökte Karsten och jag Ars Electronica här i Linz. Där stod vi och lekte med datorer i jättesalar, det visades bilder av Linz på väggen vartefter vi tryckte i en liten anteckningsbok framför oss. Hur många singlar i femtioårsåldern finns det i Linz? Vips - 1742.
Jag undrar om mina föräldrar lika ofta som jag kunde konstatera att "det jag gör just nu hade jag betraktat som science fiction för femton år sedan". Men tekniska landvinningar är samtidigt rätt lätta att leva med. Det är värre med sociala förändringar inom uppträdande, värderingar eller språk. Inget provocerar som att få sina egna värderingar inte bara ifrågasatta, utan rakt av klassificerade som felaktiga. I den tyskspråkiga världen pågår t.ex. som bäst en uppluckring av niandet. Dvs man säger "du" till jämngamla i TV, och programledarna på morgon-tv är klart mer vardagligt klädda än vad man är i Sverige. Min gamla skolfröken slapp bli duad. Idag hade hon fått emigrera till Frankrike om hon ville till ett land som inte släpper på sitt älskade vous-ande. Men jag tvivlar på att man i Tyskland duar en lärare. Inte ens eleverna blir duade på gymnasiet. Fast en tydlig uppluckring pågår. En som svider klart mer än att jag kan sitta på ett hotellrum och skriva på en mojäng som sedan publicerar min text på nåt slags "nät". Det hade nog min elaka fröken x stått ut bra mycket lättare med.  

PS: Vi är ju här i Linz på vår årlig Danföredanresa. Gå genast till hemsidan och hör gammalt trams och allvar samt se hur vi såg ut anno 1990. En skräckupplevelse.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista