Youssef Salama Zaki som Karim. FOTO: Ola Kjelbye
TEATER

Fasans absurda drama i Förvaret

Poeten Johannes Anyuru, vars tredje diktsamling Städerna inuti Hall nominerades till Augustpriset, har nu tillsammans med författaren Aleksander Motturi, debuterat som dramatiker med pjäsen Förvaret. I fredags var det premiär på Göteborgs stadsteater i regi av Henrik Dahl, som arbetat med grupper som Angered och Teater Tribunalen. 
   Förvaret utspelas på den plats där asylsökande sätts i förvar i väntan på utredning och eller avvisning.

 ”En utlänning är en utlänning är en utlänning är en utlänning” skanderar ensemblen i pjäsens öppning i en rytmisk recitation av ”Utlänningslagen 10 kapitlet. Förvar och uppsikt över utlänningar.”

Och snart får vi komma med in, in i Förvaret, där scenografen Clive Leaver har skapat ett scenrum där det vita plasttaket blivit en vägg, där genomskinliga plastskynken skärmar av, där köksknivarna är inlåsta i vita skåp, där en myndighetsomsorg tydligt utövas. Och där känslor av vanmakt, ångest och rädsla kan bli helt genomborrande under en rörlig takplatta med starka lampor som kan höjas, sänkas, vridas – förfölja och plåga.

Och på denna plats med sin blandning av tvång, instängdhet och välvilja befinner sig personal och de förvarade – Maryam Moghaddams Sarah som bryter och plockar sönder orden i sina beståndsdelar av betydelser och associationer, Karim som spelas av Yossef Salama Zaki älskar och vill gifta sig med Victoria Olmakers Malin, som ändå vill tro att förvaret är bättre än häktet – men älskar de varandra egentligen, kan en personal och en förvarstagen det?

Aleksej i Sergej Merkusjevs gestalt vill bara ha ett arbete, en tjej, ett barn. Benjamin Moliners Damir blev retad som barn, ”turk på burk” i arbetskraftsinvandringens förlovade tid och Mattias Nordkvists Thomas med sitt ”prata svenska” och som tycker att nåt håller på att gå i kras.
   Och sist men inte minst Sabina Hormuz stumma, stora Fatima vibrerar av allt detta som på alla språk är ordlöst, hon slänger ut en pingisboll i publiken när personalen vill spela och tar argt en bit kaka.

Förvaret är en mycket intelligent text och en teatralt och estetiskt avancerad föreställning, men så kommer ju också författarna, Johannes Anyuru och Aleksander Motturi från ett konstnärligt och filosofisk avancerat håll. Regissören Henrik Dahl har också hittat tonen i detta fasans och tristessens absurda drama med sin lysande ensemble.
   Ibland tänker man på Beckett, kanske beskrivs Sverige bäst i det absurda numera.

För handlar det inte djupast sett om en svensk självbild i förnekelsens tjänst. Där den bortträngda vetskapen om vår omänsklighet hela tiden hotar att komma tillbaka i all sin kuslighet. 

”Jag kan bli hämtad, inte ni! Inte ni!” ropar Sergej mot oss i publiken. Jag hoppas att Förvaret kommer att gå som en svetslåga genom Teatersverige.

Maria Edström, SR Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista