Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
George (Colin Firth) sörjer sin döda pojkvän tillsammans med Charlotte (Julianne Moore). Foto: Melissa Moseley.
film

Behärskad romantik i stilig debut

Som modeskapare vann amerikanen Tom Ford ryktbarhet när han på 90-talet förvandlade Gucci från ålderstiget tantmärke till ett modehus i framkant. Nu regidebuterar han med filmen "En enda man". Den är baserad på en bok av Christopher Isherwood från 1964 - Isherwood som också skrev historierna som låg till grund för musikalen Cabaret. I huvudrollen ser vi Colin Firth, som är Oscarsnominerad för sitt porträtt av collegeläraren George Falconer.

Det här kan vara den renligaste film som nånsin gjorts. Colin Firths stärkta skjortkrage skimrar silvervit, träpanelerna i hans bil blänker så det svider i ögonen. Alla människor, ned till minsta birollsbankkassörska, är modeller i ett rörligt modereportage.

Döden på en bilväg är också vacker, där torra snöflingor faller över den älskade Jim efter olyckan som tagit hans liv. Och för den kvarlämnade George, en till cyniker förklädd romantiker, förlorar tillvaron sin mening. Colin Firth spelar alla förlustens och sorgens skepnader lysande. Paniken. Bedövningen. Och så det vänliga lugnet hos den som landat i sitt beslut om självmord.

Det finns många filmer om femtio- och sextiotalets Amerika som använder en välputsad yta för att spegla dåtidens perfektionskrav och förtryckande fasader. Revolutionary Road, Timmarna. Stiliga familjefäder och dockkvinnor i utsökt målade röda läppar går sönder under omgivningens press.

Men sån är inte den här filmen. För även om Kubakrisen ekar i bakgrunden och grannarna kastar sneda blickar på det homosexuella paret är Tom Ford klok nog att stanna vid denna enda man och hans sorg.

Och här får filmens visuella skönhet en annan funktion. Ytan är tillfällig lindring, ett stöd att greppa tag i, en ritual som håller vid liv. Ett kort möte på gatan med en underskön spansk James Dean. En pennvässare i present från en angoraklädd pojke med höga kindben. Rosa cigaretter och gamla minnen med en deprimerad faghag, spelad av Julianne Moore.

Det kanske låter banalt, men det är det inte. För filmen är lika stilfull och behärskat romantisk som sin huvudperson. Och Tom Ford har en djup förståelse för ytans natur. Det ska nog till en före detta modeskapare för det.

Clara Törnvall, SR Kulturnytt
clara.tornvall@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".