Det finns ett allvar i komiken i Metallflickan. Foto: Dan Hansson
TEATER

Teater Galeasen är tillbaka i högform

Teater Galeasen, ärevördig fri grupp där till exempel storheter som Mikael Persbrant och Ingela Olsson startade sina skådespelarbanor på 80-talet, har nu flyttat tillbaka till sina lokaler på Skeppsholmen i Stockholm efter en omfattande renovering.

Öppnar gör man med 26-åriga polska Dorota Maslowskas pjäs "Metallflickan eller Mellan oss är det bara bra" som hade urpremiär på Schaubühne i Berlin och i Polen 2009. Här spelas "Metallflickan" i svensk översättning av Jarema Bielawski och regi av  Natalie Ringler.

Ja, nya Galeasen må ha fått fina nya lokaler men man känner igen sig, och med ”Metallflickan” har man fått en pjäs som är som den vore skriven för teatern!

Hela scenen är en stor grushög, signerad det begåvade ljus-och scenografikollektivet Sutoda. Vi är i ett slags arkaiskt Polen där tre generationer kvinnor brötar och bökar med nuet, det förflutna och framtiden. Inga Edwards mormor i sin rollstol minns dagen när tyskarna invaderade Warszawa, ”tyskarna, är det inte de som joddlar?” undrar dotterdottern. Annika Hallins mamma i sina välpermanentade lockar försöker käckt överleva, läser sitt horoskop med Inga-Lill Anderssons granne, ”Din lyckosten: njursten” och lagar grytor på gamla hönsben och emulgeringsmedel och gud vet vad. Och dottern Sandra Huldts Metallflicka är ett enda stort INTE, vill inte vara polack utan europé, om hon överhuvudtaget ska vara något. Och Per Grytts filmregissör vill göra filmen om Polen med den kryptiskt symboliska titeln ”Hästen som kunde rida” 

Det är drastisk, välformulerat och otroligt roligt - regissören Natalie Ringler har verkligen fått fyr på ensemblen som har ett sjuhelvetes tryck i spelet och där alla är superba! 

Men det finns allvar i komiken, Dorota Maslowska fångar ett tillstånd där ”Andra världskriget” är som en malande gammal släkting som när som helst kan dyka upp igen, där livet består av alla dessa inten, inte bra mat, inte åka på semester, inte hinna gå och lägga sig innan man måste gå upp och där förhoppningen om den sköna nya världen är som en hög av söderfallande pixlar från en tjusig datorbild, rätt lik alla dessa grushögar av sönderfallna hus efter kriget eller det märkliga sandgrus som täcker scenen. Och där Maslowska så uppfriskande drastiskt driver med, inte bara med en polsk, utan kanske också en europeisk belägenhet – pjäsens undertitel är ju ”Mellan oss är det bara bra”!

Hur som helst, det finns ingen tvekan – Galeasen är tillbaka!

Maria Edström, SR Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".