Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
essä

Rapport från Sopornas planet analyserar vår tid

Stefan Jonsson. Foto: Cato Lein

Rapport från Sopornas planet är en ny bok av Stefan Jonsson som till vardags återfinns på Dagens Nyheters kulturredaktion.

Tolv essäer har samlats under samma titel som en av essäerna, den handlar om Mexico Citys soptippar. Andra essäer tar upp europeiska utopier, den skandinaviska identiteten och marxismens teser. Hälften är publicerade på svenska tidigare, men nu något bearbetade, den andra hälften möter en svensk publik på svenska för första gången. Stefan Jonsson skriver regelbundet för amerikanska och tyska tidskrifter.

Fredrik Sjöberg är författare, översättare och biolog och verksam som kulturskribent och recensent på Svenska Dagbladet. Han har läst Jonssons Rapport från Sopornas planet.

Alla som har bakat bröd, vet att man inte ska slarva med jästen. Kommer den i för sent, blir slutresultatet alltför kompakt. Tanken slog mig mot slutet av Stefan Jonssons djupsinniga essäsamling Rapport från Sopornas planet. Det var något med jäsningen, den som kan lyfta essän till skönlitteratur.

Först bör dock sägas att Jonsson motsvarar de högt ställda förväntningarna vad beträffar bokens tankegods. Han är en intellektuell av centraleuropeiskt format, lika hemma i den habsburgska dubbelmonarkins politiska ruiner, som i de teknokratiska drömmar om ett starkt Europa som tog form under Weimarrepubliken, för att senare, på 30-talet, övergå i galenskap.

Att analysera vår tid och dess koloniala tendenser med utgångspunkt från den gamla idén att sänka Medelhavet, och bygga ett kraftverk mellan Sicilien och Tunisien, är både effektfullt och tankeväckande. Jonssons vida beläsenhet, i kombination med hans blick för orättvisor och identifikation med historiens förlorare, gör honom väl skickad att utmana också förhärdade marknadsliberaler.

Han diskuterar nordisk identitet med Hamsun och Stig Claesson, och ser i samtidskonsten alternativ till dålig journalistik. Ur askan efter det år 1927 nedbrunna justitiepalatset i Wien, växer en stark essä om eliten och massan, där filosofer och politiska tänkare paraderar i täta led. Lite väl täta, kanske.

Hur som helst befäster Jonsson sin ställning som en av globaliseringskritikens ledande teoretiker på svensk botten. Den västerländska kulturens universella anspråk är, menar han, nutidens tongivande ideologi. Han blir förstås en smula akademisk ibland, och sträng, närmast puritansk i sin marxistiska grundhållning.

I en uppsats om realismen blir lärdomen så sammanpressad att framställningen får ungefär samma inre struktur som en spånskiva, fjärran från den skönlitterära essäistik som lever av en personlig ton. I "Rapport från Sopornas planet" kommer detta istället på slutet, då författaren, med halvnaken uppriktighet, intervjuar – sig själv. All jäst på samma ställe, efter degen.

Fredrik Sjöberg
kulturnytt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".