Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur

Fumlig omtanke i nattsvart Hundarna

Publicerat torsdag 4 mars 2010 kl 07.46
Ola Nilssons "Hundarna" är kolsvart. Foto: Natur och Kultur.

Ola Nilsson debuterade 2006 med novellsamlingen Prosa åren 1995-2005. Året därpå kom romanen Nattbete. Nu är han aktuell med Hundarna, som är inledningen på en romansvit.

Och ungdomarna super. Kanske i Västerbotten. Klart är iallafall att språkligt befinner vi oss i Torgny Lindgren-land, och kanske granne med Nikanor Teratologen i Övre Kågedalen? Och är det inte en smula Jonas Gardell? I hur ungdomen är ett vacuum där oroliga själar svävar omkring på en urholkad plats. Ungdomarna i Hundarna har bara varandra, och erbjuder lika mycket trygghet som grymhet.

Filip, Ida, Niklas, Kalle och Sanna flyr genom limtuben eller om de har tur: whiskyflaskan. Spriten ligger som en dimma över boken och över de unga hopplösa liven. Varför det är så hopplöst är inte helt självklart.

Ola Nilsson är sparsmakad med förklaringarna. Vi får veta att Nicklas har ett ärr över hela ansiktet efter bilolyckan då pappa hans dog. Men ärret är liksom för fint, läkarna var ju förstås nöjda efter att de sytt i hop honom, men som Nilsson skriver:
Minnet av pappan i vraket var inte en fin vit linje. Kanske ville han att ärret skulle påminna mer om pappans sista sekunder i livet än om kirurgens färdighet. Eller så ville han kanske att det skulle synas att han varit med om en krasch, inte vård och omsorg.

Och Ida och Sannas pappa är tokig. Galen men snäll. Och Filip och Kalles föräldrar är jättegamla. Sen tar det stopp. Nån mer förklaring, nåt mer därför, får vi inte. Det är liksom en allmän bisterhet som ligger över bygden. Över bönderna som föder upp kalvar svart, över dansbanan, den makthungriga hunden och över ån med sjunkstockar som man dör om man dyker ner i. Och det har ju hänt så klart.

Men i allt det bistra och mörka syns den fumliga omtanken och kärleken extra tydligt. Hundarna är en kolsvart roman. Och riktigt, riktigt bra.

Sofia Olsson, SR Kulturnytt
sofia.olsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".