Marie Lundström tycker att författarna ska sluta kräla på mattan när de fotograferas. Foto: Dan Hansson/Scanpix.
Krönika

"Författare, res er upp och stå"

Ett tag var de grovkorniga, minns ni? Poeternas näsor kom som stora vålnader mot oss i foton i tidningen. Vad skulle det säga oss om författaren? Porerna, det svartvita, fula? Var det: "de är också människor. Fast de skriver böcker."

Nu ligger de ner. Jan Arnald i DN sträcker ut sig i jeans och svart skjorta, som en behagsjuk Jesus på spikmatta. Se mig. Jens Lapidus i Svenska Dagbladet kopplar av på heltäckningsmattan. Kudde bakom nacken, fuktig blick rakt in i kameran. Debutanten Eli Levén smeker sig själv i håret: Här ligger jag ropar bilden, oj vad jag vet om det, jag är här på rygg för alla som vill titta.

Den enda som är riktigt gullig är Petter Lennstrand, han som vann Expressens barnbokspris Heffaklumpen nyss och då fick, ja just det, lägga sig ner för fotografen. "Ja ojojoj vad tokigt, är vi klara snart?" viskar hans röda kinder.

Kanske är det en modenyck i fotografbranschen. Vad ska vi göra med de där tråkmånsarna som bara har en dator och en bok att visa upp? Inte en bokhylla till i bakgrunden, inte en halvsäckig kropp vid skrivbordet eller en katt runt halsen eller författaren på hundpromenad. Vi lägger honom!

För det är män som likt Marilyn Monroe läggs ner för att posera.

Undantaget blir desto tydligare. I nya numret av tidningen VI intervjuas författaren Maja Lundgren. På en bild står hon på ett skrivbord, men på en annan ligger hon ner på bordet. Glöm den sugande blicken. Glöm hela feel good-känslan. Det här är en bild som för tankarna direkt till 1800-talets läkarundersökningar inför publik.

Här ligger Kvinnan. Nu ska hon undersökas offentligt. Hon har kläderna på, men ser stel och blek ut, det är nästan som om hon vore död. Det är en bra bild, man minns den. Ändå får den mig att göra upp en lista på vilka man kan lägga ner och fota - och inte.

Victoria och Daniel på fällen framför brasan i nya hemmet? Nej.

Fredrik Reinfeldt? Nej.

Mona Sahlin? Kanske inte ändå.

Clownen Manne? Nej.

Varför ska författare då sniffa damm och kravla längs marken? Jag säger bara: Res er upp, ta er kudde och stå.

Marie Lundström, SR Kulturnytt
marie.lundstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".