Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
musikal

West Side Story: Ett explosivt nu

Publicerat tisdag 9 mars 2010 kl 07.46
1 av 2
West Side Story på Norrlandsoperan är explosiv. Foto: Mats Bäcker.
2 av 2
Philip Jalmelid och Frida Jansson. Foto: Mats Bäcker

En klassiker äntrar återigen scenen – Leonard Bernsteins West Side Story och det sker på Norrlandsoperan i Umeå, som i och med det fullskaligt sätter upp en musikal, något man aldrig gjort tidigare. 

Det är Staffan Aspegren som regisserar, men han får ursäkta - förhandssnacket har mera handlat om koreografen - Fredrik ”Benke” Rydman från Bounce. Han gör här för första gången en hel koreografi för ett musikdramatiskt verk.   

Mina höga förväntningar på framförallt koreografin infrias helt – ja, faktiskt, det är över förväntan. Rydmans koreografi är en intensiv helhet som blandar Jerome Robbins jazziga originalursprung med streetdans – de låga stegen med böjda knän och knäppande fingrar från 50-talet möter de kantigare, mera skruvade men lika låga stegen från nutida street. Till det kommer de vinklade armarna, rotationerna på huvudet och axlar, de blixtsnabba frysningarna av stegen och sen de många sprången.
Synkroniserade rörelser ibland – sedan individuellt i olika grupper och sedan åter samdansat.

Josef Rhedin dirigerar Norrlandsoperans Symfoniorkester och samma blandning som i dansen hittar vi där: stråklyrik och storbandsjazzbröt. Hela föreställningen är explosiv, drivs av en frenesi som är ovanlig. Regissören Staffan Aspegren låter folk tala nära nog i mun på varandra. Orden vill bara ut, går inte att hejda.

Som vanligt fungerar inte kombinationen dans-sång-tal lika bra för alla, men väldigt mycket av den här moderna Romeo och Julia-berättelsen är vunnen om bara Tony och Maria är bra, är trovärdiga i sin passion. Philip Jalmelid och Frida Jansson är det till 100%.

Uppsättningen är förlagd i något som kunde vara ett tvärsnitt av de senaste 60 åren och då och då släpper Aspegren fram trenchcoatklädda medborgare som går fram och tillbaka över scenen – på väg till och från jobbet. Allt för att placera händelserna i en evigt pågående verklighet. Det behövs inte mer. Snyggt.

Per Feltzin, SR Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".